Bra tänkt, men inte genomförbart
TANKEÖVNING. Köp sysselsättning för pengarna. Det är kort uttryckt rådet som Konjunkturinstitutet, KI, ger arbetsmarknadens parter i sin senaste lönebildningsrapport.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
arbetskostnaderna till 3,8 procent under åren 2007-2009 (istället för förväntade 4,5) skulle det skapa fler jobb både på kort och på lång sikt, hävdar KI. Det låter naturligtvis som en god tanke, att för ett förhållandevis blygsamt procenttal få fler i jobb.
Men helt gratis är det ju inte. Löntagarna får betala genom en lägre reallönenivå. På plussidan finns dock 93 000 färre arbetslösa, högre BNP och förbättrade offentliga finanser.
Sedan beror det ju på hur det extra budgetutrymmet används. Blir det till sänkt förmögenhetsskatt och borttagen fastighetsskatt är vanliga löntagare inga vinnare. Det stora problemet med Konjunkturinstitutets ide om jobb-löneväxling är dock att det inte finns någon garanti för att upplägget fungerar.
I KI:s lönebildningsrapport framstår bytesaffären som okomplicerad, men i verkligheten är det en besvärlig och osäker operation. Löntagare och arbetsgivare kan inte, vare sig centralt eller lokalt, bestämma om en viss procent i avstådd löneökning ska ge ett visst antal nya jobb.
KI skriver att arbetsgivarens kostnader minskar med i genomsnitt 43 miljarder per år 2007-2009 och att det motsvarar kostnaden för 93 000 jobb. Lägg märke till formuleringen: "motsvarar kostnaden för". Det är inte samma sak som att 93 000 nya jobb skapas. För vad garanterar att företagen inte istället ökar sina vinster och slussar pengarna vidare till aktieägarna? Ingenting.
Visserligen ligger vinsterna redan i dag på tillräckligt hög nivå, men det hindrar inte att företagen kan vilja höja dem ytterligare. Det helt avgörande är ändå osäkerheten om möjligheterna att åstadkomma återhållsamhet över hela arbetsmarknaden.
Inom LO-familjen finns en samordning som fungerar. Där är säkert inga problem. Men hos TCO och Saco - som tillsammans är lika stora som LO - föreligger inte ens på ett teoretiskt plan intresse för någon samordning.
Flera förbund har i praktiken lagt samordningen på hyllan. Lönerna sätts helt lokalt. Och hur åstadkoms återhållsamhet i sifferlösa avtal? Vad är det som säger att företagen lokalt inte skulle använda det utrymme återhållsamheten skapar för extra påslag till nyckelpersoner, företrädesvis tjänstemän.
Då blir tacken för LO-förbundens återhållsamhet inte fler i jobb utan ökad lönespridning. De senaste årens utveckling mot alltfler lokala sifferlösa avtal inom tjänstemannafacken har skapat ett läge där den modell som KI föreslår egentligen är omöjlig. Det finns för få organisationer som tar övergripande ansvar. Förmodligen inser Konjunkturinstitutets ekonomer själva att deras ide är mer en teoretisk tankeövning än ett konkret förslag för nästa års avtalsrörelse.
Det realistiska målet för KI kanske egentligen är ett annat: Att påverka parterna så att lönerna åtminstone inte ökar mer än vad det samhällsekonomiska utrymmet medger.