Bra äga energi men sälj spriten
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Mot det står ett lika stelbent motstånd, socialdemokrater som till varje pris vill behålla allt statligt ägande. Det är lite märkligt. För bakom det faktum att drygt femtiotalet företag har staten som ägare ligger inte precis någon planekonomisk offensiv.
Staten gick in för att marknaden misslyckats eller för att tillgodose viktiga allmänna intressen. Men förutsättningarna förändras och med jämna mellanrum finns anledning att se över statsföretagsgruppen. Motiven för ägandet i varje enskilt företag bör prövas på samma pragmatiska sätt som då företagen en gång i tiden hamnade i statens ägo.
Ett skäl som framförs för bevarat statligt ägande är de stora belopp som staten kammar hem i utdelningar. Det är med förlov sagt ett korkat argument. Om det bara gällde att tjäna pengar kunde ju staten satsa på att finansiera välfärden med spekulationer på börsen.
Någon garanti för framtida vinster är inte heller dagens utdelningsregn. I Vin & Sprit till exempel hänger miljardinkomsterna ihop med framgångarna för Absolut vodka. Om dryckesmodet skulle svänga kan vinsten snabbt rasa. Risken för att hamna i etiska trångmål (försäljning till unga) är dessutom uppenbar.
Den tid då Vin & Sprit var en nationell monopolproducent som det av alkoholpolitiska skäl fanns anledning att driva är längesedan förbi. Varför socialdemokrater i dag ska slå vakt om statligt ägande av en verksamhet som går ut på att få så många som möjligt att dricka sprit är för mig en fullständig gåta.
Att ha staten som långsiktig ägare för en verksamhet är motiverat när det finns en tydlig ide bakom ägandet, som fallet är i till exempel Vattenfall och SBAB. Genom Vattenfall kan staten påverka den livsviktiga energisektorn. Att det sedan inte är så lätt att få till det i praktiken visar den senaste socialdemokratiska mandatperioden - ofta visste regeringen inte på vilken fot den skulle stå, ägarfoten eller konsumentfoten.
SBAB har med sin lågprispolitik fört in hälsosam konkurrens på bolånemarknaden. Det finns all anledning att behålla det trycket. En viktig aspekt är vilka de nya ägarna blir. I Telia Sonera riskerar vi att få ytterligare en utländsk teleoperatör eller att något stort utländskt riskkapitalbolag går in och roffar åt sig snabba vinster. En försäljning i nuläget är av det skälet olämplig. Vasakronan är numera ett fastighetsbolag vilket som helst och behöver ingen statlig ägare.
När det gäller Nordea och OMX sägs det ibland att det är bra med statlig insyn på finansmarknaden. Kan någon i så fall peka ut en enda fördel som staten haft av sitt ägande i Nordea? Staten har dessutom både insyn och kan agera via Finansinspektionen.