Den 1 september 2013 träder nya regler för arbetssökande med a-kasseersättning i kraft. Regeringen stramar upp kraven på de arbetssökande och skärper samtidigt kontrollen och inför fler sanktioner i systemet. Väl utformade regler för krav, kontroll och sanktioner i arbetslöshetsförsäkringen är en av förklaringarna till att de allra flesta av oss har stor tilltro till försäkringen och är villiga att bidra till den, trots att vi kanske själva inte direkt riskerar att drabbas av arbetslöshet. Den andra nyckeln till försäkringens trovärdighet och legitimitet är vår tilltro till att försäkringen ger ett bra ekonomiskt grundskydd vid arbetslöshet. Tyvärr har dagens regering endast jobbat med kravsidan i försäkringen, men låtit inkomstskyddet urholkats över tid genom att man underlåtit att höja taket i försäkringen.
I debattartikeln ”Så vill LO återupprätta förtroendet för a-kassan” som publicerades i Dagens Nyheter i torsdags beskriver Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO, Ola Pettersson, chefsekonom på LO och Ulrika Vedin, utredare LO, en ”konkret färdplan” för hur arbetslöshetsförsäkringen ska kunna förbättras så att försäkringens legitimitet ska kunna upprätthållas. Utgångspunkten för LO:s färdplan är att ersättningsnivåerna i försäkringen måste förbättras så att man på lång sikt ska uppnå en situation där de allra flesta av de arbetslösa ska få en ersättning som motsvarar nittio procent av den tidigare inkomsten. På kort sikt anser LO att den lägsta godtagbara ambitionsnivån för försäkringen måste vara att minst sjuttio procent av lön-tagarna ska få åttio procent av tidigare lön i ersättning.
I dagsläget befinner vi oss långt från denna lägsta godtagbara nivå. I praktiken är det bara inkomster på upp till 18 700 kronor per månad som är fullt försäkrade. Endast en av tio arbetslösa kan idag räkna med att få en ersättning som motsvarar åttio procent av den tidigare lönen. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och äventyrar försäkringens legitimitet genom att undergräva betalningsviljan till försäkringen. Vem vill betala höga försäkringspremier när man inte kan räkna med att få en godtagbar ersättning om man råkar bli arbetslös.
LO föreslår därför att taket i arbetslöshetsförsäkringen höjs i tre steg. Som ett första steg föreslår LO-företrädarna att taket i försäkringen ska höjas från 18 700 kronor per månad till 25 000 kronor. I ett andra steg vill man höja taket till 29 500 kronor och i ett tredje steg till 34 000 kronor per månad. Man föreslår också att man från och med år 2016 ska ha ett tak i försäkringen under de första hundra arbetslöshetsdagarna på 38 300 kronor per månad. I och med genomförandet av dessa steg skulle man därefter vara framme vid det kortsiktiga målet på att åtta av tio ska kunna räkna med åttio procents ersättning vid arbetslöshet.
LO-förslagen är mycket bra och ett genomförande av förslagen skulle återupprätta den svenska arbetslöshetsförsäkringen och låta Sverige lämna den europeiska skamvrån vad gäller arbetslöshetsersättning.
En bra a-kassa är dessutom bra för hela det svenska samhället, och inte bara för de arbetslösa. Den håller tillbaka växande inkomstklyftor, bidrar till en starkare tillväxt i ekonomin, ökar omställningsbenägenheten i arbetskraften samtidigt som den skapar en trygg situation för löntagarna.
Eftersom risken är i det närmaste obefintlig att Borg och Reinfeldt skulle lyssna på LO:s väl underbyggda argument så får vi i stället sätta vår tilltro till att den socialdemokratiska partiledningen prioriterar frågan vid regeringsskiftet och skyndsamt genomför det första steget i LO:s färdplan. Allt annat vore minst sagt skamligt för Arbetarepartiet Socialdemokraterna.