Bort från enda vägen
MÅNGFALD. Det tidiga 1990-talet var de enkla lösningarnas tid. I Sverige talade Carl Bildt om den enda vägen. När industriländernas samarbetsorganisation OECD 1994 lanserade sin strategi för ökad sysselsättningen var den ensidigt präglad av den tidens nyliberala vindar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
OECD identifierar framför allt två modeller som skapar god sysselsättning: Den anglosaxiska modellen (bland annat USA och Storbritannien) och den nordeuropeiska modellen (här finns de nordiska länderna, utom Finland).
Den anglosaxiska modellen utmärks av låga arbetslöshetsersättningar och små skattekilar. Anställningsskyddet är svagt och arbetsmarknadspolitiken begränsad. Den fackliga organisationsgraden är låg och kollektivavtalen har dålig täckning.
Den nordeuropeiska modellen kännetecknas av samordnade förhandlingar och kollektivavtal. Det sociala skyddsnätet är starkt. Generösa a-kasseersättningar går hand i hand med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Här finns relativt stora skattekilar och starkt anställningsskydd.
Båda modellerna har alltså de senaste åren levererat ungefär lika bra resultat när det gäller arbetslöshet och sysselsättning. Men inkomstklyftorna och fattigdomen är mycket mindre i de nordeuropeiska samhällena. Samtidigt betalar människorna i de anglosaxiska samhällena en mindre del av välfärden via skattesedeln.
Man kan se skillnaden mellan de här två modellerna som ett val mellan ett mer solidariskt och sammanhållet samhälle och ett samhälle mer präglat av marknadskrafter och egoism.
En viktig gemensam nämnare för alla länder som lyckats med sysselsättningen är den makroekonomiska stabiliteten - låg inflation, sunda statsfinanser och låga räntor. Dessutom har man öppnat för konkurrens och de flesta länder bedriver en politik som stödjer aktivt jobbsökande.
OECD:s uppdatering av jobbstrategin innehåller på flera punkter stöd för en svensk eller nordisk arbetsmarknadsmodell. Välfärdssamhällena står sig bra i jämförelse med mer marknadsinriktade alternativ.
Ändå finns ett och annat som också Sverige kan ta till sig av de nya OECD-rekommendationerna. Betoningen av stöd till arbetslösa för aktivt jobbsökande är en sådan sak.
Vi skulle också kunna bli bättre och snabbare på att utvärdera och förändra arbetsmarknadspolitiska program.
Vi kan bli bättre på att slussa ungdomar från skolan till arbetslivet. Den aktuella inhemska sysselsättningsdebatten kan också hämta ny ammunition i OECD-rapporten.
Ett stort problem i Sverige är att alltför många människor står utanför arbetsmarknaden. Men OECD:s sysselsättningsrapport visar att Sverige är långt ifrån ensamt om problemet. Tvärtom är utanförskapet mycket större i de flesta andra länder. Bara fem länder har lägre andel arbetslösa och inaktiva än Sverige.