Ledarskribenterna i landets borgerliga tidningar älskar att skriva om Socialdemokraterna, ja kritisera Socialdemokraterna.
Detta trots att ingen av dem röstar på Stefan Löfvens parti. De röstar på något alliansparti, annars skulle de inte ha fått de jobb de har.
Redan på valkvällen började arbetet med att styra bort blickarna från det största valnederlaget för någon regering i Sverige någonsin, alliansregeringens tapp på tio procentenheter av väljarna. En femtedel av väljarstödet från 2010 hade försvunnit från de borgerliga partierna. Borgarna fick mindre än 40 procent, sämst någonsin.
I stället fokuserades det på att det var ett dåligt valresultat för Socialdemokraterna.
När Stefan Löfven bildade regering fortsatte den borgerliga propagandan, nu på temat att den nya regeringen var svag. Detta trots att den hade fler mandat än Göran Perssons regering 1998 till 2002.
Folkpartiet och Centerpartiet hade gjort usla valresultat. Ändå var deras partiledare kaxiga. De ville inte samarbeta med Löfvens regering. De satte partiintresset före landets bästa.
Efter att Sverigedemokraterna röstat fram allianspartiernas budget fick vi decemberöverenskommelsen. Ändå har den borgerliga propagandan rullat på och utmålat Löfvens regering som svag.
Och visst har en del misstag gjorts, och ogenomtänkta ord fällts. Men att den här regeringen skulle vara sämre än någon annan stämmer inte.
Fredrik Reinfeldts regering gjorde inte så mycket sin andra period, då den inte hade majoritet i riksdagen. Nästan alla reformer som den drev igenom gjordes första perioden då den hade majoritet.
Av de socialdemokratiska regeringarna efter 1982 års val hade den som var de första tre åren en starkare position, eftersom den hade fler mandat än borgarna i riksdagen.
Och de S-regeringar som åstadkom mycket 1989 till 1991 och 1995 till 1998 samarbetade med Folkpartiet eller Centerpartiet, som då var villiga att samarbeta.
De borgerliga debattörer, och publicitetssugna statsvetare, som anför att Stefan Löfven är ovan som statsminister pratar i nattmössan.
I så fall var Thorbjörn Fälldin 1976, Carl Bildt 1991 och Fredrik Reinfeldt 2006 dåliga statsministrar sina första ämbetsår. Ingen av dem hade varit ens minister tidigare.
Om Socialdemokratin har problem så har borgerligheten det också. Borgerliga ledarskrivare, som Lars Kriss i liberala Gefle Dagblad i fredags, skriver ledare på temat ”Den sjuka socialdemokratin” och skriver om statsminister Löfven att ”Än slank han hit, än slank han dit – sedan ned i diket”.
Men om S är ”sjuka” är borgarna det också. Sverigedemokraterna har tagit en stor del av väljarna för borgarna. Och runt om i Europa har partier av SDs typ tagit väljare från borgerligheten och tvingat fram en invandringsfientlig politik för att borgarna ska få regera.
I Norge och Finland sitter de invandringsfientliga partierna i de borgerliga regeringarna och har runt 17 procent av väljarna. De traditionella borgerliga partierna stöds av bara cirka 35 procent av väljarna.
I Danmark är det främlingsfientliga partiet med över 21 procent större än det borgerliga regeringspartiet, som regerar på de främlingsfientligas nåder.
De borgerliga åsiktsskribenterna borde ta fram en medicin som kurerar de egna sjuka partierna.