När den socialdemokratiska fyrklövern Stefan Löfven, Carin Jämtin, Magdalena Andersson och Mikael Damberg intog morgonprogrammen i tv för att berätta om den nya affärsplanen för Sverige började nog de borgerliga partiledarna och deras partistrateger gnugga händerna. Vi socialdemokrater är nämligen på många sätt ganska så förutsägbara.
Nu insåg man snabbt att här kommer sossarna säkerligen att lyckas trampa sig själv på tårna genom att använda ordet affärsplan, och därmed så behöver vi själva inte lägga två fingrar i kors för att få bort fokus från sakinnehållet i förslagen.
Det var också precis vad som hände. Diskussionen om valet av ordet affärsplan kom genast igång på sociala medier. Och visst ska jag också erkänna att jag slängde ut någon halvsur kommentar på någon Facebooktråd. Andra tyckare och tänkare, då framförallt med mer uttalade vänsteråsikter, kastade sig med hull och hår rakt in i lejonkulan och debatterade friskt ordvalet. Många gånger nämndes inte ens att förslagen i grunden handlade om traditionell socialdemokratisk politik för kompetens, arbete och tillväxt.
Vad blir då effekten när det går som i det här fallet? Svaret är givet. Politiken hamnar i bakgrunden för andra diskussioner och vi socialdemokrater riskerar att tappa fokus på det vi verkligen ska ägna oss åt - oppositionspolitik mot regeringen. Men partiledningen har tyvärr sig själva att skylla för detta. Hade man haft ett mer gediget och grundligt förankringsarbete innan man kastade köttbenet åt hundarna hade nog reaktionen blivit en annan. Med en grundligare diskussion dagarna före morgonturen till tv hade kanske begreppet affärsplan kunnat bli betydligt mer accepterat i medlemsleden än det nu blev.
Expressens ledarsida, som för det mesta går mig oberörd förbi, fick mig faktiskt att le när man i en mycket ironisk krönika på ett väldigt fyndigt sätt driver med den socialdemokratiska anpassningen av språkbruket. Och det är bara att bjuda på när man lägger upp bollen för en smash på detta sätt.
Jag och mina kompisar hade en devis i vår kompiskrets för jargongen och det var att om man lade upp en boll för smash så var de andra skyldiga att smasha. Innebörden var att om någon på något sätt bjöd in till en dräpande kommentar så var det ens plikt att drämma till med kommentaren med full kraft. Det är uppenbarligen samma motto som gäller på Expressens ledarsida.
Med det avslutande stycket i krönikan "Löfvens hemliga affärsplan" sätter ledarskribenterna på Expressen fingret på faran med ett allt för marknadsliberalt språkbruk, då det språk man använder tyvärr i en förlängning även tenderar att påverka hur man också tänker. Krönika avslutas med följande ord: "Med denna innovativa affärsplan, maximerar vi väljarandelarna och koncernens rörelseresultat 2014. Det är min övertygelse, partivänner. Jag har ju jobbat hela mitt vuxna liv med näringslivet" Har man börjat med ett ord kan det fort bli felt, och snart sitter vi med en katalog av marknadsbegrepp som vi ska tillämpa. Det vore inte välgörande för vår politik.
Utifrån den möjliga kopplingen mellan språk och tänkande är det lätt att förstå den oro som många känner inför användandet av begreppet "affärsplan". Det har helt klart en poäng. Men just nu måste vi se bortom sådana här saker och fokusera på innehållet i politiken. Diskussionen om språkbruket får vi klara ut på kongressen i vår. Därefter får det inte finnas någon tveksamhet om vad vi tänker och vad vi säger. Värdering, tanke och budskap måste vara ett.