Borg och de tre vise männen
AKADEMIKER. Finansminister Anders Borgs tre statssekreterare skulle vara en attraktion på vilket forskarseminarium som helst. Där sitter Ingemar Hansson, professor i offentlig ekonomi, Per Jansson, docent i nationalekonomi och Hans Lindblad, licentiat i nationalekonomi - en katt bland hermelinerna eftersom hans doktorsavhandling bara är påbörjad ...Borg själv är också nationalekonom och refererar ständigt till forskningen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I en vänsterkommentar läser jag att det kommer att gå åt skogen, för det vet man ju att ekonomer alltid har fel. En billig poäng. Det är naturligtvis inte fel att ha kunskaper om hur ekonomin fungerar när man ska styra Sveriges ekonomi. Men dem kan man ju skaffa sig på många sätt.
Gunnar Sträng - finansminister under 21 år på 1950-, 60- och 70-talen - hade sitt universitet i Lantarbetarförbundet. Som ombudsman for han landet runt och såg hur konsekvenserna av den då förda ekonomiska politiken drabbade hans medlemmar.
Senare som finansminister hade han aldrig några problem att klara debatten med nationalekonomerna. Under hans tid som finansminister rullade Sveriges ekonomi på som aldrig förr.
Kännedom om ekonomins mekanismer är alltså bra att ha med sig i bagaget, men politiken blir för den skull inte automatiskt bättre. Politik är inget maskineri som styrs genom att man vrider på ett reglage, varefter samhället vrids x grader åt höger eller vänster.
Politik handlar om värderingar och att välja.
Det finns till exempel flera sätt att utforma en politik som skapar fler jobb. Den väg som den borgerliga regeringen valt - med lägre löner för vissa grupper på arbetsmarknaden - kanske kan leda till fler jobb. Men den har ett pris. Klyftorna i samhället ökar och det skapas spänningar som i förlängningen kan förta eventuella vinster av lönesänkarpolitiken.
Poängen är att det finns ett ideologiskt val som också ekonomerna måste göra. I det valet hjälper varken professorstitlar eller akademiska avhandlingar. Då handlar det om vilka värderingar man har.
Teoretiker är bra på att skissa lösningar på ritbordet, men mindre bra på att förstå hur saker och ting fungerar i verkligheten. Vi har sett lite av den bristen redan i moderaternas agerande när de kastat fram ogenomtänkta ideer, för att sedan lika snabbt tvingas ta tillbaka dem igen.
Teorins värld är enkel och rätlinjig. I verkligheten finns målkonflikter, resursbrist eller politiska låsningar som tvingar fram kompromisser där det bästa inte alltid står till buds utan kanske bara det näst näst bästa.
Akademiker har också en tendens att förälska sig i sina teorier och hålla fast vid kartan även om terrängen säger något annat. Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin är sinnebilden för det - han har förresten också studerat nationalekonomi.
Det är möjligt att Anders Borg hittat de "tre vise männen". Men han kommer inte att kunna gå på vatten för det.