Bomullsvantar för vissa hårdhandskar för andra
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Detta är i och för sig ingen nyhet. Så har det varit länge. Redan förra valet så behandlades Fredrik Reinfeldt med bomullsvantar medan det var hårda tag mot Göran Persson. Om detta kan ha någonting att göra med den borgerliga dominansen i svensk press är svårt att säga, men tydligt är att bevakningen är, och varit, skev.
Mona Sahlin är van vid att bli behandlad med hårdhandskar. Det har mer eller mindre pågått ett drev mot henne allt sedan Tobleroneaffären på nittiotalet. Detta har säkerligen känts i både själ och hjärta för henne, men har också förberett henne för statsministeruppdraget och dess baksidor i form av utsatthet i media. Mona Sahlin är van vid att ha media emot sig, och det kan knappast bli hårdare tag när hon blir statsminister.
Men det är inte enbart i media som det varit hårdhandskar på gentemot Sahlin. Även internt inom partiet har hon fått utstå ganska så hård behandling. Det har inte precis varit någon dans på rosor sedan hon utsågs till partiledare. Hennes omdaning av partiarbetet har lett till kritik för hur otydligt partiet varit sedan hon tillträdde. Detta beror till stora delar på det rådslagsarbete som pågått i partiet. Ett arbete som vi nu ser frukterna av, och som har gjort att den politik vi nu går till val på är väl förankrad i partileden.
Mycket av den kritik som Mona fått möta beror på att hon haft den otacksamma uppgiften att tillträda som partiordförande i ett läge som ingen annan tidigare partiledare inom S upplevt när de tillträtt. Socialdemokratiska ledare har tidigare blivit valda i lägen då partiet haft makten och de har då med automatik också inlett sitt arbete som statsministrar. Mona Sahlin fick inte bara börja i opposition. Hon fick också börja som ledare i ett läge när partiet måste inleda ett samarbete med andra partier för att kunna vinna makten. Det är ett ovant läge för de socialdemokratiska medlemmarna och gör att många upplever att partiet blir otydligt då tre partier nu ska tala sig samman om politiken.
Men visst är det så att Mona Sahlin får utstå en annan granskning än kollegan på den borgerliga flanken. Det är otvetydigt så. Man får sannerligen hoppas att skevheten i bevakningen inte kommer att bestå hela vägen fram till valet. Statsministerkandidaterna, och den politik de kommer att föra tillsammans med sina koalitionspartners, ska naturligtvis granskas i grunden. Det är inget fel att ta i med hårdhandskarna i en sådan granskning. Men det ska vara fair play. Tar man på sig hårdhandskarna i granskningen av den ena, så ska man lämna bomullsvantarna i byrålådan när man granskar den andre. Det är ett renlighetskrav.