Idag är det precis två månader kvar till valdagen. Valtemperaturen har inte riktigt börjat stiga eftersom det politiska Sverige befinner sig på sommarsemester just nu. De valaktiviteter som förekommer är enstaka nedslag där det pågår någon annan form av sommaraktivitet, exempelvis en marknad. Men så fort vi kommer in i augusti månad lär det hetta till avsevärt.
Ännu så länge pekar opinionsundersökningarna mot att det blåser en ordentlig vänstervind. Det rödgröna blocket ser ut att gå mot en majoritet i riksdagen. Detta tack vare Miljöpartiets och Vänsterpartiets framgångar i opinionen.
Men detta är en ytterst bedräglig bild. Den verkliga skillnaden mellan de två blocken är betydlig mindre än den förefaller vara i opinionsundersökningarna. Förklaringarna till detta är flera. Den första, och mest betydelsefulla, förklaringen är det stora antalet osäkra väljare i undersökningarna. Dessa består i högre grad av besvikna alliansväljare som ännu inte bestämt sig om de ska byta block eller stanna kvar hos alliansen. Andelen rent allmänborgerliga väljare som ännu inte kunnat bestämma sig för vilket av alliansens partier man ska rösta på är också stor. Skulle frågan i stället ha formulerats kring vilket av blocken man vill ska bilda regering så hade nog skillnaden varit betydligt mindre mellan blocken.
En annan anledning att betrakta skillnaden mellan blocken med en viss skepsis är att de borgerliga partier har lättare att mobilisera sina väljare och verkligen få dem att gå till valurnorna än vad framförallt Socialdemokraterna har. Detta är en faktor som man absolut inte ska förringa. En tredje faktor att ta i beaktande är att de betydande framgångar som Vänsterpartiet, och även Feministiskt Initiativ, har i opinionen kan skrämma alliansväljare som bytt block sedan tidigare att byta tillbaka till alliansen.
Det troliga är att inget av blocken kommer att få egen majoritet i riksdagen, om inte något av allianspartierna hamnar under fyraprocentsspärren vill säga. Frågan är då hur de båda blocken i så fall kommer att hantera den vågmästarposition som Sverigedemokraterna får. Fredrik Reinfeldt har varit tydlig med att han anser att det block som är störst i det läget ska få bilda regeringen genom att oppositionspartierna lägger ner sina röster vid omröstningen i riksdagen. Stefan Löfven har i stället gång på gång betonat att han är beredd att bilda en blocköverskridande regering för att skapa ett starkt regeringsalternativ.
Hursomhelst kommer regeringsbildningen bli komplicerad. Risken är också stor att den regering som tillträder kommer att bli svag. Orsakerna står att finna i den låsta blockpolitik vi ser i Sverige idag. Ponera att alliansen blir större än den rödgröna oppositionen. I det läget kommer Reinfeldt göra anspråk på att regera vidare genom att Socialdemokraterna och de övriga rödgröna partierna lägger ner sina röster. Så långt skulle säkerligen gå som tåget. Men sedan ska landet regeras och då skulle alliansregeringen fortsatt bli beroende av Sverigedemokraternas stöd för att kunna regera landet. Fredrik Reinfeldt har ju under de senaste fyra åren visat att han inte förmår förhandla över blockgränsen för att få stöd för sin politik. I stället utgår han ifrån att det är oppositionens uppgift att lägga sig platt för att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. Det är inte hans uppgift att samla en majoritet.
Skulle förhållandet vara det motsatta, det vill säga att de rödgröna blir störst men inte får en majoritet i riksdagen, så kommer Stefan Löfven sannolikt att sondera möjligheterna att bilda en blocköverskridande majoritetsregering. Risken är dock överhängande att alla fyra allianspartierna kommer vara så bittra över valförlusten att de inte kan tänka sig att regera tillsammans med Socialdemokraterna. De kommer i stället att passivt lägga ner sina röster i riksdagen. Frågan är dock om Stefan Löfven ens funderar på att sätta sig i sitsen som ledare för en minoritetsregering på vänstersidan som är beroende av att kunna förhandla fram stöd för sin politik med borgerliga partier som vägrar att vända blockpolitiken ryggen. Att alliansens partier skulle uppträda som Fredrik Reinfeldtsjälv förväntar sig att de rödgröna partierna ska agera är ytterst otroligt. De kommer att bedriva en aktiv oppositionspolitik. Med ett verkligt högerblock i riksdagen som de facto samlar en majoritet blir en socialdemokratiskt ledd minoritetsregering oerhört svag.
Den låsning i blockpolitiken som Fredrik Reinfeldt så effektivt har åstadkommit är problematisk för regeringsbildningen, och kommer att leda fram till ytterst svaga regeringar. Sverige befinner sig i en tid där blockpolitiken skulle behöva raderas ut. Men nu ser detta inte ut att gå. Enda realistiska alternativet idag till en alliansregering som kommer att behöva förlita sig till SD-stöd på samma sätt som under den gångna mandatperioden är en majoritetsregering på vänstersidan. Så alla ni som vill en kraftfull regering och vill undvika att SD får ett påtagligt inflytande på regeringspolitiken måste lägga er röst till vänster, och då först och främst på Socialdemokraterna.