Det är ingen större nyhet att kostnaderna för våra välfärdssystem kommer att öka i framtiden. Många experter talar om dramatiska kostnadsökningar. Detta beror i huvudsak på att den svenska befolkningen blir allt äldre och att de äldres andel av befolkningen kommer att öka. På tjugofem års sikt räknar organisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) med att Sveriges befolkning ska öka med 930 000 personer. Av dessa kommer endast 100 000 att vara i arbetsför ålder. Det blir alltså allt färre som ska finansiera välfärden för allt fler.
Men detta är inte enda förklaringen till kostnadsökningarna. Det handlar också om att det blir allt mer vanligt med kroniska sjukdomar, vilket till viss del kan kopplas till ökande livslängd. Detta innebär att belastningen på sjukvården blir allt högre med stigande kostnader till följd för vård och mediciner.
En annan orsak till ökande kostnader är den medicintekniska utvecklingen som leder till att allt fler sjukdomstillstånd kan behandlas och att behandlingarna blir allt mer avancerade och kostsamma. Ytterligare en orsak till kostnadsökningarna är medborgarnas allt högre krav på välfärdssystemen. Krav på satsningar inom utbildningsområdet och förbättringar inom åldringsvården och demensvården är bara några exempel.
Sammantaget ger detta stora finansieringsproblem. Det är alla överens om. Men lösningarna på problemet skiljer sig milsvida och sträcker sig från ensidig fokusering på skattehöjningar till ensidig fokusering på utbudsminskning.
I måndags kunde man på DN:s debattsida läsa ett inlägg från centerpartisten Hans Dahlgren i denna fråga med rubriken "Det är dags att börja ransonera välfärden". I inlägget skriver Dahlgren: "Stigande kostnader kräver förändring. För att hantera de stigande kostnaderna för välfärden måste vi börja ransonera den. Det kan ske med köer, avgifter, behovsprövning eller centralstyrning. Sannolikt måste vi använda alla fyra metoderna. Centerpartiet ska inför valet 2014 ta fram förslag om hur vi ska klara den gemensamma välfärden utan att dramatiskt höja skatterna." Dahlgren fortsätter längre fram i sitt inlägg: "Min bedömning är dock att även någon form av ransonering kommer att vara nödvändig givet att möjligheten att höja skatter är begränsad."
Budskapet från Hans Dahlgren är klart och tydligt. I det vägval som Sverige står inför går nedskärningar i välfärdssystemen före skattehöjningar, och det är lätt att förstå i och med att partiledaren Annie Lööf står i SVT:s partiledardebatt och slår fast att hon och centern prioriterar alla skattesänkningar. Hans Dahlgren talar om fyra möjliga vägar till välfärdsransoneringar: Längre köer, höjda avgifter i sjukvård, skola och socialförsäkringar, större behovsprövning och hårdare central styrning i form av sänkta ersättningsnivåer eller hårdare prioriteringar eller försämrade rättigheter inom välfärdssystemen. Hans Dahlgren gör bedömningen att man behöver se en kombination av samtliga ransoneringstyperna för att kunna undvika skattehöjningar.
Det är bra att centern visar korten i denna fråga så att de svenska väljarna är medvetna om vad en röst på Centerpartiet i nästa val kan komma att innebära. Vilken nivå på välfärden den enskilde kommer att få i en framtid som Centerpartiet fått vara med om att påverka är ytterst osäker. En sak kan man dock vara säker på. Risken att dra en nitlott i välfärdslotteriet kommer att vara stor om Hans Dahlgren och Centerpartiet får bestämma spelreglerna.