Bläckfisken med samvete
ETIK. Härom året utsågs Björn Söderberg till "årets mest spännande entreprenör". I mars var han nominerad till "årets unga chef" på Kompetensgalan. Uppmärksamheten är välförtjänt.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Björn Söderberg personifierar den etiske företagaren, en fortfarande ganska ovanlig, men växande grupp. Även tidigare skrupelfria företag, multinationella jättar och kolonisatörer har tvingats att skaffa sig samveten. "Corporate social responsibility", socialt ansvarstagande kallas det.
Ett av de tydligaste exemplen är bananjätten Chiquita, som numera marknadsför sig med en rödögd trädgroda. Chiquita har certifierats av Rainforest Alliance, en amerikansk paraplyorganisation för miljögrupper som arbetar för biologisk mångfald.
Ännu viktigare är att Chiquita 2001 undertecknade ett historiskt avtal med den fackliga samarbetsorganisationen för banan- och fruktarbetare i Latinamerika, Colsiba. I det förbinder sig Chiquita att respektera arbetarnas rättigheter.
Hur ska man förhålla sig till en sådan plötslig omsvängning från ett företag med en historia som inte bara är smutsig utan också blodig? Chiquita, eller United Fruit som det hette tidigare, är sinnebilden för ett ultrakapitalistiskt samvetslöst företag.
Den kan personifieras av Samuel Zemurray. 1905 var han i Björn Söderbergs ålder när han för att skydda sina bananintressen i Honduras iscensatte en statskupp - vilket för övrigt gav upphovet till uttrycket bananrepublik. 1933 tog han över i United Fruit som då ägde så mycket land i Centralamerika att det kallades "el pulpo" - bläckfisken.
När folket i Guatemala röstade fram vänsterpresidenter som genomförde landreformer startade United Fruit en intensiv lobby- och propagandakampanj. Den slutade 1954 med en CIA-kupp som installerade en högerdiktatur i landet.
Fackligt motstånd och medvetna konsumenter i USA skapade en kraftig anti-Chiquita-opinion på nittiotalet. Chiquita tvingades helt enkelt byta spår. I boken "Smart Alliance" beskriver författarna Gary Taylor och Patricia Scharlin entusiastiskt hur lyckat samarbetet mellan jättebolaget och miljöaktivisterna varit.
Onekligen har mycket blivit bättre inom Chiquita. Dock inte allt. Svenska Naturskyddsföreningen har anmält Chiquita för falsk marknadsföring. Trots att giftspridningen minskat använder företaget 50 kilo gifter per hektar, tio gånger mer än svenska potatisbönder brukar, enligt SNF. Och den rödögda grodan finns inte alls på odlingarna - den klarar inte bekämpningsmedlen, påpekar SNF.
Att företag skaffar sig sociala samveten är bra. Det kanske inte är annat än en omvändelse under galgen. Men varje steg som tas för bättre löner och arbetsvillkor och bättre miljö är värt uppmuntran.
Att det sedan inte är tillräckligt är en annan sak.