Alla tycker det är oacceptabelt att företag kan göra stora vinster i välfärden. Möjligheterna att göra vinst måste alltså begränsas. Eller stoppas helt.
Här går den stora skiljelinjen i debatten. Mellan å ena sidan de som anser att vinstintresset överhuvudtaget inte hör hemma i välfärden.
Och å andra sidan de som anser att även privata företag har något att tillföra och att det är olämpligt eller till och med omöjligt att stoppa vinstdrivna företag.
I sitt utlåtande skriver partistyrelsen att kvaliteten i skolan, vården och omsorgen är viktigast för Socialdemokraterna.
Inget vinstförbud förordas, däremot regleringar - till exempel hårdare krav på personaltäthet och personalens utbildning - som förhindrar att stora vinster görs på bekostnad av kvaliteten.
Fackförbundet Kommunal - det förbund som organiserar välfärdsarbetarna - ligger i sin rapport "Vägval välfärd" rätt nära den socialdemokratiska partiledningens ståndpunkt.
Vinsten är inte det avgörande, menar man.
"Lika litet som marknadstänkandet och privata alternativ är lösningen på välfärdens problem är de heller inte det huvudsakliga problemet", heter det i rapporten.
Kommunal betonar att det, oavsett utförare, behövs mer resurser för att klara en bra välfärd. Och krav ska ställas inte bara på privata utförare utan också på de offentliga.
Inom LO har den välfärdspolitiska utredningen lagt ett förslag om en icke-vinstprincip inom vård, skola och omsorg.
Ofta sägs att LO med sitt förslag stoppar vinstdrivna företag i välfärden. Det är bara delvis sant.
LO säger visserligen nej till vinst över en viss nivå och förordar en särskild form av samhällsbolag, men lämnar samtidigt öppet för ett jättelikt kryphål: Kommuner kan göra undantag från huvudregeln om de så vill och anlita vinstdrivna företag.
Det blir därmed lite av linje 2 över LO:s förslag - man säger nej med ena handen och ger klartecken med den andra.
Skillnaden mellan LO och partiledningen/Kommunal är därför i sak inte särskilt stor, men den har desto större politisk betydelse.
Det handlar om bilden av socialdemokratin.
Tal om vinststopp väcker frågor: Är Socialdemokraterna ett parti som bryr sig mer om ägandets former än om välfärdens innehåll? Är S negativt till vinster i företag överhuvudtaget? Är ägarformen viktigare än att välfärden tillförs mer resurser?
Att välfärden fungerar bra och fördelas rättvist är centralt för den svenska modellen och debatten om välfärden har en given plats på partikongressen.
Men är det vinsten i välfärden som är huvudfrågan?
Eller är det hur politiker garanterar att välfärden håller hög kvalitet, ges tillräckligt med resurser och utformas efter medborgarnas önskemål?