I gårdagens tidning kunde vi på ett och ett halvt uppslag läsa om utvecklingen av den bidragsskandal som seglat upp inom SSU Norrbotten under försommaren och som nu fördjupats ytterligare. I artiklarna redovisas misstankar om ett bidragsfusk som satts i system under lång tid där antalet redovisade ledarskapsutbildningar och distriktskurser inte överensstämmer med det verkliga antalet. Exempelvis ska, enligt uppgifter i artiklarna, förbundskurser på Bommersvik ha döpts om till distriktskurser. Enligt uppgifter ska SSU Norrbotten själva i snitt ha hållit mellan tio och femton kurser årligen medan bidragsansökningarna ska ha omfattat mellan trettio och fyrtio per år. SSU Norrbotten ska på detta sätt ha kunnat tillskansa sig stora summor pengar. Pengar som organisationen inte varit berättigad till.
I artiklarna hänvisas till källor med god insyn i SSU Norrbottens verksamhet, källor som hävdar att fusket är en del av den kultur som råder inom organisationen. Åtminstone delar av de styrelser som suttit som ansvariga under åren ska ha känt till fusket, och uppgifter gör gällande att kunskap kring hur ansökningarna ska manipuleras överförts mellan ansvariga olika år.
Stämmer uppgifterna, vilket tyvärr finns anledning att tro, är det ytterst allvarligt såväl för SSU Norrbotten som för det socialdemokratiska partidistriktet i Norrbotten. För SSU:s del handlar detta om ett förlorat förtroendekapital som kommer att ta år att återuppbygga. Den stämpel som organisationen nu får som bidragsfuskare riskerar närmast att vara av tatueringskaraktär. Rehabiliteringsprocessen handlar således inte om att försöka tvätta bort stämpeln med tvål och vatten, utan mer om borttagning av tatueringen med laser. Det måste ansvariga inom SSU förstå.
Men det är inte enbart SSU:s rykte som fläckas. Banden mellan SSU-distriktet i Norrbotten och partidistriktet i Norrbotten är mycket nära. Flera ledande personer inom partidistriktet har tidigare haft ledande positioner inom SSU-distriktet under den tid som det misstänkta bidragsfusket ska ha pågått. De korsvisa banden mellan organisationerna är starka. Det är därför oundvikligt att den svärta som bidragsskandalen smetar på SSU Norrbotten också fläckar av sig på partidistriktet. Detta är minst lika allvarligt.
Men det är inte enbart organisationernas eget rykte som fläckas ner. Förtroendet för enskilda förtroendevalda, såväl styrelsemedlemmar som förtroendevalda revisorer, och anställda ombudsmän inom SSU Norrbotten som varit aktiva under den tid som fusket misstänks ha pågått får sig en ordentlig törn. Vilka konsekvenser detta kommer att få i en förlängning är i dag svårt att överblicka. Det värsta som kan hända är att SSU och det socialdemokratiska partiet slår upp en mur av försvar omkring sig och inte tar tag i problemen. Detta skulle vara direkt förödande.
Nej, nu krävs en ytterst ödmjuk hantering av frågan. Alla kort måste upp på bordet. De som gjort sig skyldiga till de fel som begåtts måste kliva fram och ta ansvar. Allt annat vore ryggradslöst. Först då kan en verklig reningsprocess inledas och rehabiliteringsarbetet få förutsättningar att lyckas. Om inte kommer såren att bli svårläkta, och straffet från allmänheten bli både hårt och långvarigt. Det får absolut inte hända.
Enda vägen framåt är nu att visa ryggrad och erkänna de fel som begåtts och ta konsekvenserna av det egna agerandet. Det om något är att stå upp för SSU, för partiet, och för de ideal som i grunden präglar vår rörelse.