Betygshets kan pressa skolministern
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Skolministern försvarar sin senaste idé med att föräldrar har rätt till tydlig information om sina barn. Men det finns ju redan kvartssamtal och utvecklingssamtal där lärare, föräldrar och barn träffas och där läraren ger muntlig information om hur det går för barnen i skolan. Vad är det för fel på det? Och det finns individuella utvecklingsplaner för varje barn. Vad är det för fel på dem?
Såväl kvartssamtal som utvecklingssamtal och utvecklingsplaner är förmodligen helt förträffliga. Fungerar de inte lär det bero på att skolorna inte har resurser att förverkliga de individuella utvecklingsplanerna. Det finns inte personal nog för att Emma och Oscar ska få ut det bästa av sina förutsättningar, sin begåvning. Att stoppa in dem i en mall för "Godkänd" och "Icke Godkänd" torde inte göra saken bättre.
Ska det vara betyg från första klass krävs det, precis som Mette Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund framhåller, noggrant förarbete och utbildning av lärare. Att sätta betyg är svårt och lärarna som undervisar de allra yngsta har ingen utbildning på det området. Dessutom är det väl känt att en sjuåring inte är den andra lik i utveckling och mognad.
Finns det något gott med denna betygshets skulle det vara att den sätter press på riksdag och regering, att tillsätta de resurser som krävs för att barnen ska uppnå ställda mål för godkänt. Och inte bara det, utan också de resurser som krävs för att varje individ ska nå toppen av sin förmåga. Målen i den individuella utvecklingsplanen. Fler lärare med specialutbildning, Fler kuratorer, psykologer och sköterskor. Fler vuxna i skolan, helt enkelt.
Föräldrar har ansvar för sina barn, men det är skolan som har ansvar för undervisningen. Och det kan inte enbart vara en kommunal angelägenhet.