Förra veckan besökte jag Berlin. I centrum finns ett museum utomhus som skildrar separationen mellan Öst- och Västberlin under Kalla kriget. Här står delar av muren kvar och vittnar om ett projekt som sedan länge är historia. “Eller är det historia?”, tänker jag när jag går längs gränsen som fram till 1989 separerade öst- och västberlins invånare. Även idag finns regimer som inskränker människors frihet. De bygger fortfarande murar för glatta livet och tror att de kommer att stå där för alltid. Historien borde ha lärt oss att det kommer misslyckas.
På en bild av ett bröllop som ägde rum i Västberlin torkar morföräldrarna tårarna och vinkar från öst till det unga nygifta paret. En annan bild visar en kvinna som klättrar ut genom ett fönster och flyr till Västberlin. Regimen murade småsmåningom igen fönster mot väst men tills dess var det möjligt att genom fönster fly till andra sidan. Såklart hittade människor andra vägar. Byggde tunnlar och annat tills projektet en dag blev så ohållbart att människorna kunde riva muren.
Vad tänkte vi då? Att muren skulle bli större och starkare och stå där för alltid? Att Kalla kriget skulle vara för evigt? Att människor inte skulle återvinna sin frihet? Själv är jag född något år innan muren föll. Därför har jag också svårt att förstå den tid som var och de spänningar som delade Europa och Tyskland. Jag kan däremot lättare relatera till de spänningar som finns mellan Israel och Palestina. På Västbanken och i de palestinska områdena slingrar sig idag en mur som är tre gånger så lång som Berlinmuren. Här markerar den områden som Israel har eller ska ta över. Taggtråden byts mot stängsel som byts mot mur och blir permanent. Hur länge då?
Berlinmuren började som en avspärrning som beordrades av den kommunistiska ledningen i Östtyskland . Från taggtråd till avspärrningar till en massiv vägg som skiljde människor från varandra. När muren byggdes hade redan över 2.7 miljoner människor flytt till Västtyskland. Kommunisterna sa att muren var ett sätt att hålla fascismen utanför, istället höll den kommunistiska regimen sitt folk instängt. Israel säger idag att deras mur är till för att hindra palestinska självmordsbombare. Istället ökar den antalet våldsaktioner och spär på konflikten.
Jag undrar hur makthavarna i Berlin tänkte då, och jag undrar hur Israels makthavare tänker idag. Tror de på att permanent separera människor från varandra?
En konflikt och en mur kan aldrig bli permanent, men den kan som vi vet bli väldigt långlivad. Berlinmuren stod pall under nästan 30 år. Hur länge dröjer det innan det palestinska och israeliska folket, påhejade av omvärden, river stenar från muren?