Bensinpriset - ett problem

EKONOMI Bensinpriset stiger mot oanade höjder och missnöjet i glesbygd växer allt mer. Bensinkostnaderna har blivit till ett problem för allt fler. Samtidigt behöver vi ställa om vårt samhälle till mer miljövänliga alternativ. Hur ska vi kunna lösa detta dilemma?

Bensinpriset har aldrig någonsin varit så högt under mars månad som nu. Priserna brukar dessutom stiga ytterligare framåt sommaren.

Bensinpriset har aldrig någonsin varit så högt under mars månad som nu. Priserna brukar dessutom stiga ytterligare framåt sommaren.

Foto: Paul Sakuma

Piteå2010-03-19 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Häromdagen ringde en äldre man från en av byarna in till ledarredaktionen. Arg till tusen över att bensinpriset nått 13,12 kronor litern. Arg över att han knappt hade råd att åka in till stan längre. Han ställde upprört frågan: Hur långt ska detta få gå? Är ni för fega för att skriva om detta på ledarsidan för att ni är sossar? Och Peter Eriksson och Miljöpartiet som vill höja bensinpriset ännu mer, vad gör ni åt dem?
Mannens upprörda utlägg över bensinpriset visar på ett bra sätt problematiken med bensinpriset och omställningsarbetet till mer miljövänliga drivmedel. Vill man åstadkomma en förändring så måste man driva på genom att förändra kostnadsbilden så att det blir lönsamt med mer miljövänliga alternativ. Under tiden innan man hunnit utveckla de nya drivmedlen och etablera dessa på marknaden så drabbas människor av de höjda drivmedelspriserna. Och det svider! Svider lite för de som har andra alternativ i form av kollektivtrafik och svider något så förskräckligt för alla dem som inte har något alternativ i form av kollektivtrafik och som måste resa för att klara vardagslivet. Frågan är bara hur man ska hantera detta dilemma.

Ett alternativ är ju att höja reseavdragen, men detta slår ju orättvist. Då är det bara dem som har arbete som får någon som helst kompensation och kompensationen utgår också till dem som bor så till att de kunnat använda kollektiva transportmedel men ändå väljer att ta bilen. Man uppnår inte de önskvärda effekterna då.
Ett annat alternativ är det glesbygdsavdrag Miljöpartiet lanserade under förra mandatperioden och som hade som grundtanke att kompensera boende i glesbygd för de höjda levnadsomkostnader som det medför att bo i glesbygd. Detta är kanske en tanke att väcka till liv och pröva på nytt. De som drabbas alltför hårt av de stigande drivmedelspriserna måste se att samhället bryr sig om även dem. Endera genom att man ser till att kollektivtrafiken fungerar i alla delar av vårt land så att alla kan göra valet att åka kollektivt. Men detta är en fullständig utopi. Det skulle bli alldeles för dyrt och för ineffektivt. Då återstår bara modellen med att kompensera de som drabbats i oskäligt hög grad utan att ha några handlingsalternativ.

Frågan om bensinprisets utveckling är ett politiskt problem, särskilt i Norrland med all sin glesbygd. Miljöpartiets prispolitik vad gäller bensinpriset kommer att vara ett rött skynke för många väljare så länge socialdemokratin inte kan presentera trovärdiga förslag kring hur glesbygdens folk ska kunna få en dräglig drivmedelsekonomi samtidigt som omställningen till miljövänligare drivmedel måste fortsätta. Det måste kosta mer att göra dåliga miljöval - när du har möjligheten att göra ett aktivt och funktionellt val. Men det är orimligt att Sixten i den lilla byn utan vårdcentral, apotek etcetera och som behöver bilen för att ta sig in till tätorten för att kunna nyttja livsviktiga samhällsfunktioner ska ruineras för att han inte har något annat val än att att bilen för att ta sig in. För Sixten och andra glesbygdsbor måste problemen med de stigande bensinpriserna lösas - på något sätt. Nu är det dags att på allvar börja diskutera hur, så att Sixten kan få ett svar!
Läs mer om