Bemanning hotar din anställningstrygghet
LAS Det var en gång för länge sedan... som dåtidens daglönare inte visste från dag till dag om de hade något jobb. Det stod arbetsgivaren fritt att anställa folk dag för dag, timme för timme. Men facklig kamp gav utdelning och arbetaren fick till slut rätt till trygghet. Men nu urholkas denna rätt.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Detta var temat för onsdagens Uppdrag Granskning, ett program som dels tog upp villkoren för de anställda i bemanningsföretagen men också hur bemanning via bemanningsföretag är ett hot mot anställningstryggheten. Anställningsvillkoren för de enskilda måste uppmärksammas av de fackliga organisationerna och diskuteras, men långsiktigt är hotet mot anställningstryggheten långt allvarligare. Där måste något hända omgående.
Låt oss börja med en sak. Bemanningsföretagen fyller en funktion på svensk arbetsmarknad vid tillfälliga toppar och vid personalbrist på grund av tillfällig frånvaro eller rekryteringsproblem. Då kan det finnas behov av flexibla och snabba lösningar via bemanningsföretag. Men det vi ser idag är en annan utveckling som tagit fart, nämligen att ersätta fast anställd personal med bemanningsföretag. Det är oacceptabelt.
Tänk dig att du en dag blir inkallad till chefen och får veta att du måste lämna ditt arbete på grund av arbetsbrist. Din arbetsgivare kan inte behålla dig. Det är bara att acceptera faktum. Det kan kännas hårt. Men arbetsmarknadernas parter är överens om spelreglerna. Du som anställd har rätt till återanställning under en viss tid, om arbetsgivaren behöver mer personal. Men tänk dig då att din arbetsgivare i stället väljer att anlita ett bemanningsföretag. Då åsidosätts din rätt till återanställning. Man kringgår helt enkelt lagen om anställningsskydd. Tänk dig då att samma jobb som du gjorde nu utförs av en person anställd av ett bemanningsföretag, det kanske till och med är du själv. Hur väl rimmar det med den arbetsbrist som var skälet till att säga upp den fast anställda personalen? I Uppdrag Granskning togs exempel upp på människor som åratal på samma arbetsplats, med samma arbetsuppgifter, efter att ha fått gå på grund av arbetsbrist.
Detta ofog är inget annat än upprörande. Det handlar om ett medvetet trixande med gällande arbetsrätt för att slippa fastanställa personal. På så sätt kan man undvika risken att stå med en övertalighet som måste hanteras, som en av personalcheferna uttryckte det. Men om du som blivit övertalig på grund av arbetsbrist hos en arbetsgivare konstant fått jobba för samme arbetsgivare sedan dess så kan inte arbetsbrist ha rått vid uppsägningen. Risken för övertalighet på grund av arbetsbrist måste då vara försvinnande liten.
LO kommer i årets avtalsrörelse att driva förändringar i kollektivavtalen innebärande stopp mot bemanning via bemanningsföretag på arbetsplatser där uppsägningar sker på grund av arbetsbrist. Detta under den tid som de uppsagda omfattas av rätten till återanställning. Detta krav är rimligt och skulle kunna rensa ut avarterna på svensk arbetsmarknad utan att man behöver återgå till ett förbud mot bemanning via bemanningsföretag. På så sätt kan man kombinera ett väl fungerande anställningsskydd för den enskilde med företagens behov av att kunna lösa akuta, och tillfälliga, bemanningsproblem utan att varken slå undan fötterna för företag eller bemanningsföretagen. Detta är på många sätt en ödesfråga för arbetstagarnas anställningsskydd på den svenska arbetsmarknaden. Måtte LO nå framgång i kampen!