Vad händer 2014? I Europa? I Mellanöstern? Med världsekonomin? Med miljön och framstegen? Omöjligt att veta, men här är några gissningar.
Europa
EU ska under 2014 ledas av Grekland och Italien. Två länder som knappt kan styra sig själva. Det säger en del om EU:s inadekvata beslutsstruktur. Men till våren är det val till ett EU-parlament med större befogenheter och nya kommissionärer ska utses. Låt oss hoppas att vi då också får en synlig ”EU-president”. Vi behöver ledare som kan ge Europa ett ansikte, utåt och inför sina 500 miljoner medborgare.
Ekonomin
Merkel och andra politiker som har Lyckoslantens Spara och Slösa som enda ekonomiska modeller lät det lilla Grekland med två procent av Europas BNP bli tuvan som så när välte hela eurolasset. Socialdemokrater i tyska regeringen och en rödgrön regering i Sverige stärker de progressiva krafterna i Europa, men det kommer att ta lång tid att överbrygga de klyftor som sparpolitiken skapat. Botten tycks i alla fall vara nådd.
Mellanöstern
Här blir det troligen värre, innan det blir bättre. Folkmordet i Syrien fortsätter, Libanon dras in i kriget, våldet i Irak ökar och landet tar ytterligare steg mot en de facto delning. I Egypten stärker militärdiktaturen sitt grepp om makten med en fejkad folkomröstning. Väst låter detta hända, men USA:s närmande till Iran och försök att förhandla fram en uppgörelse mellan israeler och palestinier är ljuspunkter.
USA
Håller kongressval i höst. Obamas opinionssiffror är nu så låga att de bara kan vända uppåt 2014. Republikanerna är dess bättre lika impopulära, och det blir troligtvis inga avgörande förändringar i kongressen. Den amerikanska ekonomin har tagit fart efter långvariga stimulanser, och det ser bra ut inför 2014. Men USA:s masspioneri fräter på Obamas anseende, och undergräver demokratin i världen.
Kina och Japan
Kinas nye ledare Xi Jinping vill ha mer marknadsekonomi och inhemsk välfärd, dock utan att släppa på partidiktaturen. Kina håller god ekonomisk styrfart. Japans nye ledare Shinzo Abe försöker få igång den stagnerande ekonomin genom massiva satsningar. Har så här långt varit framgångsrik. Rustar militärt och bråkar med Kina om några klippöar i Kinesiska sjön. Två tigrar kan inte bo på ett berg, sägs det i Kina. Än mindre på en klippö. Allvarligt, men än så länge mest tuppfäktningar.
Världen i övrigt
Brasilien och Indien, som båda ska hålla val under 2014, hämtar för tillfället andan. I stället dras kapitalet till vad placerarna kallar ”gränsstater” i Afrika, Asien och Latinamerika. Det vill säga länder som bara står i början av sin ekonomiska utveckling. Men bakom de fina BNP-talen i en del afrikanska länder döljer sig utländsk exploatering av olja, mineraler och jordbruksmark. Bara en mindre del av inkomsterna stannar i de fattiga länderna. Exploateringen av naturtillgångarna ligger också bakom flera av de konflikter som pågår i Afrika och som lär fortsätta under 2014.
Miljön och framtiden
När Kina och västerländska företag arrenderar och hägnar in mark i Afrika för ”riskolonier” och annan matproduktion, handlar det i grunden om att möjliggöra en fortsatt ohållbar överkonsumtion i den rika världen. Inte om att höja konsumtionen i länder där många alltjämt svälter. Men det finns också hoppfulla tecken. Med ”smarta” telefoner och annan teknik hoppar afrikanerna över flera steg i utvecklingen. Barnadödligheten sjunker stadigt, fler lär sig läsa och den extrema fattigdomen minskar. Många människor i världen kommer att få det bättre 2014.