Bättre vägar - en framtidssatsning
TRAFIK. Ibland kan man fundera på det här med hönan och ägget. Vad kom egentligen först och vad blir konsekvenserna av att det ena kom före det andra. Så tycker jag det är med vägstandard, nollvisionen och hastigheterna. Vägverkets nollvision är naturligtvis rätt och riktig men frågan är om den i vissa stycken blir orimlig när det kommer till det här med vägstandard och hastigheter.
Vägverket föreslår sänkta hastigheter på mer än 1 500 mil svenska riksvägar. Pite älvdal är inte på något sätt förskonat från Vägverkets hastighetssänkariver. Såväl Silvervägen som väg 94 till Älvsbyn föreslås få sänkta hastigheter.
Foto: Maj-Britt Rehnström/SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Över 1 500 mil svenska riksvägar föreslås få sänkta hastigheter medan endast 150 mil föreslås få höjd hastighet. Detta säger en del om svensk vägstandard och vad som behöver göras, och det slår med full kraft i hela Pite älvdal.
Hur många liv tror ni Vägverket beräknar spara på dessa hastighetssänkningar. Gissa nu. Är det 10 liv? 25 liv? 50 liv? Eller kan det till och med vara 100 liv som sparas?
Rätta svaret är tio liv. Visserligen är varje människa som dör i trafiken ett misslyckande för svenskt trafiksäkerhetsarbete och en personlig tragedi för alla de som blir berörda. Men frågan är om detta motiverar Vägverkets hastighetssänkningsiver och om hastighetssänkningar i denna omfattning kan få en folklig förankring och acceptans.
Om vi endast tittar på Pite älvdal så kan vi konstatera att hastigheten på Silvervägen kommer att sänkas från 110 till 100 kilometer i timmen på större delen av sin sträckning.
Ovanför Jäckvik och upp till norska gränsen kommer att hastigheten att sänkas till 90 kilometer i timmen, vilket också sker i anslutning till Arvidsjaurs och Arjeplogs tätorter.
Väg 94 till Älvsbyn kommer generellt sänkas med 10 kilometer i timmen, och variera 80-100 kilometer i timmen. Man kan alltså helt kallt konstatera att ingenstans i inlandet kommer man få köra 110 kilometer i timmen i framtiden.
För Arjeplogs och Arvidsjaurs del kan detta bli ett påtagligt hot mot biltestverksamhetens utveckling. Den svenska hastighetspolitiken har hittills varit en av våra konkurrensfördelar gentemot våra närmaste konkurrenter, men nu riskerar denna att raderas helt.
Vid en träff med företrädare för Vägverket så klargjorde dessa att hastighetsbegränsningen 110 kilometer i timmen var uteslutet i inlandet med hänvisning till att detta skulle äventyra acceptansen för de hastighetsbegränsningar som är satta på exempelvis E4. Man kan inte ha lägre hastigheter på bättre vägar med hög trafikintensitet och en högre hastighet på vägar med låg trafikintensitet.
Detta känns som en mycket svag argumentation.
Den slutsats Vägverket borde ha kommit fram till är att vägförbättringar i inlandet måste prioriteras högre, inte att hastigheterna måste sänkas. Med de avstånd som glesbygdsbor i Norrlands inland har är varje hastighetssänkning ytterligare en spik i flyttkistan. Sänker man hastigheterna så mycket att dessa börjar bli ett hinder för att på ett smidigt sätt kunna resa från inland till kust så kommer fler att flytta och avfolkningen av inlandet ta ytterligare fart. Trafikintensiteten skulle sjunka än mer och hastighetsbegränsningarna upplevas än mer omotiverade.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) borde verkligen ta sig en funderar på vägstandardens betydelse för landsbygdens utvecklingsmöjligheter och bestämma sig att hönan måste komma före ägget.
Vill hon att vi ska bo kvar i glesbygd och i inlandet så måste något göras. Vägstandarden måste höjas i stället för att hastigheterna ska sänkas.