Bilderna av dagens Sverige skiljer sig kraftigt åt beroende på vem man ber beskriva hur det står till i Landet Sverige i dag. Ett av de begrepp som Håkan Juholt låtit bli centralt i sin beskrivning av Sverige av i dag är barnfattigdom. Men bilden av vad begreppet "barnfattigdom" innebär skiljer sig åt. Ibland hör man kommentarer om att barn inte alls är fattiga för att de, eller rättare sagt deras föräldrar, inte har råd att köpa märkesjeans eller de senaste innegrejerna. Andra menar att barnfattigdom bara beror på att föräldrarna inte kan klara av att rätta mun efter magsäck och således egentligen är mest ett lyxproblem.
Men vad är då den gängse definitionen av barnfattigdom. Den definition som Rädda Barnen använder sig av, och som kan betraktas som mest vedertagna, är framtagen av Tapio Salonen, professor i socialt arbete och dekan vid Fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Denna definition av barnfattigdom bygger på två parametrar, låg inkomststandard och försörjningsstöd, och för att familjer ska klassas som fattiga ska familjen uppfylla kriterierna för en fattig familj enligt någon av parametrarna. Detta innebär att definitionen av barnfattigdom blir "barn som lever i familjer med låg inkomststandard eller som uppbär försörjningsstöd".
Inkomststandard är ett mått som SCB utvecklat för att kunna relatera hushållens inkomster till en norm för levnadsomkostnader. Detta för att kunna ta hänsyn till såväl hushållens inkomst- som utgiftssida. Inkomstsidan definieras som hushållets disponibla inkomst- och utgiftssidan som hushållets normerade kostnader för baskonsumtion enligt riksnormen för försörjningsstöd samt en normerad kostnad för boende för en medelhyra för en lägenhet som ligger på trångboddhetsgränsen. De hushåll vars faktiska inkomster inte uppgår till en summa som täcker de normerade kostnaderna kommer att betraktas som hushåll med låg inkomststandard. Det rör sig alltså om hushåll som inte klarar av att täcka familjens baskonsumtion och hyra för en lägenhet där man måste bo minst två personer per rum.
Den andra parametern för fattiga familjer är de familjer som uppbär försörjningsstöd från kommunen. Dessa familjer har en ekonomi som gör att de får försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, utbetalat för att klara de basala behoven.
Anledningen till att Tapio Salonen, och Rädda Barnen, väljer en definition där endas en av parametrarna behöver uppfyllas är att exempelvis familjer med låg inkomststandard inte alltid uppfyller villkoren för att erhålla försörjningsstöd från kommunen då vissa kommuner har kompletterande regler som att familjen inte får äga bil etcetera. Omvänt kan familjer med försörjningsstöd erhålla försörjningsstöd trots att de inte uppfyller definitionen på låg inkomststandard då kommunen kanske accepterar större boende än boende på trångboddhetsgränsen.
Slutsatsen blir att de 225 000 barn i Sverige som räknas in under begreppet "barnfattigdom" lever i familjer som har svårt att klara av den grundläggande försörjningen. Det handlar inte om att familjen inte har råd med de rätta märkesjeansen eller inte. Inte heller handlar det om att ekonomin kraschar på grund av att den ensamstående föräldern är rökare. Den ekonomiska utsattheten är betydligt större än så. Förvisso skiljer sig graden av ekonomisk utsatthet mycket för de barn som lever i barnfattigdom. Men alla dessa barn lever i en mycket utsatt situation. Därför måste barnfattigdomen utrotas.