I Arjeplog lever vart åttonde barn i en familj med ekonomiskt utsatt situation. I fjol var siffran lägre. Då levde vart elfte barn i ekonomisk utsatthet. I Arvidsjaur och Älvsbyn är barnfattigdomen i det närmaste lika hög. Av de fyra älvdalskommunerna är det bara i Piteå som situationen ser bättre ut. I Piteå är det nämligen endast vart sextonde barn som faller inom ramen för Rädda Barnens definition av barnfattigdom. I alla fyra kommunerna är trenden att barnfattigdomen ökar.
Socialdemokraterna kom under Håkan Juholts korta partiledarskap att sätta fingret på barnfattigdomen och har också lyckats sätta frågan högt upp på den politiska dagordningen i Sverige. Det är mycket bra. För de barn som lever i familjer med en ekonomiskt utsatt situation far många gånger illa av detta. Dessa barn kan inte heller påverka sin egen situation. Det är inte deras fel att familjen har ont om pengar.
För socialdemokratin är det grundläggande att varje barn ska få en god start i livet, och att det enskilda barnets möjligheter ska begränsas av klasstillhörighet eller föräldrarnas ekonomiska situation. Barn till föräldrar med dålig ekonomi ska inte heller behöva bära sina föräldrars fattigdom och "curla" för sina föräldrar för att konsekvenserna av fattigdomen inte ska märkas. Många av de barn som lever i fattiga familjer vittnar nämligen om hur man försöker skyla över fattigdomen genom att exempelvis inte följa med på utflykter som kräver att man tar med matsäck eller ska ha med sig en slant till inträde någonstans för att man vet att familjen inte har råd med dessa kostnader.
Rädda Barnen har under lång tid försökt att få frågan högre upp på den politiska dagordningen. Deras långsiktiga arbete bär tack och lov äntligen frukt. Utan det grundarbete som Rädda Barnen lagt ner hade nog inte Håkan Juholt och Socialdemokraterna i övrigt kommit att uppmärksamma frågan på det sätt som nu görs. Men tack och lov är det inte bara Socialdemokraterna som tar barnfattigdomen på allvar.
Även Miljöpartiet har fått upp ögonen för frågan och har presenterat en rad konkreta förslag på hur själva barnfattigdomen ska kunna minskas, men också förslag på hur man ska kunna minska konsekvenserna av föräldrarnas ekonomiskt utsatta situation. Förslag som Socialdemokraterna utan problem borde kunna stödja och därför borde studeras grundligt av den arbetsgrupp som tillsatts inom partiet för att utarbeta ett förslag till hur den socialdemokratiska politiken ska se ut i denna fråga.
Miljöpartiet vill att staten ska täppa till de kryphål som ännu finns när det gäller skolornas möjligheter att ta ut vissa avgifter för aktiviteter. Det är nämligen grundläggande att alla barn ska kunna delta i alla skolans aktiviteter. Barn till arbetslösa ska ha rätt till plats inom skolbarnomsorgen. För dessa barn är "fritids" många gånger ett viktigt andningshål. MP vill också införa ett stimulansbidrag till de kommuner som ser till att erbjuda förskoleverksamhet på obekväma tider. Detta är ett lysande sätt att kunna öka ensamstående föräldrars möjligheter att försörja sig själva. Arbetslöshet är nämligen en av de viktigaste faktorerna bakom ekonomisk utsatthet. Man vill också höja grundnivån i föräldraförsäkringen från dagens 180 kronor per dag till 229 kronor, höja underhållstödet med 150 kr per månad, likställa bidragen för glasögon till barn i skolåldern över hela landet, inkludera dator och internetuppkoppling i socialbidragsnormen, ge ensamstående föräldrar som blir svårt sjuka rätt till hemstöd, ge överskuldsatta föräldrar rätt att behålla större del av sin inkomst än vad dagens system medger och sist men inte minst införa nolltolerans mot vräkningar av barnfamiljer.
Det finns därför goda grunder för en bred överenskommelse kring bekämpningen av barnfattigdomen på den rödgröna sidan. Detta är en god grund för det fortsatta arbetet. Målet måste vara att skapa ett Sverige där barnen hålls skadelösa när föräldrarnas ekonomi rasar samman. Det är inte barnens fel att familjen är fattig. I välfärdens Sverige ska varje barn ha rätt till en god start på livet.
.