Dagens Nyheter kunde under helgen rapportera om statistik från Arbetsförmedlingen som visar att andelen arbetslösa som får ersättning från a-kassorna vid arbetslöshet har sjunkit och att inget pekar på att den utvecklingen är på väg att brytas. Tidningen Kommunalarbetaren har också rapporterat om detta och de uppger att prognoserna för de närmaste åren visar att om samma regler som i dag gäller fortsätter att gälla och att samma mönster för arbetslösheten fortsätter att gälla så kommer situationen om två år att vara att mindre än tjugofem procent av alla arbetslösa får ut någon ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Orsakerna till att allt färre får ut någon a-kassa, alltså inte ens grundbeloppet från Alfa-kassan är flera: Förändringarna i regelverket, bland annat att studerandevillkoret tagits bort och att deltidsarbetslösa blir utförsäkrade efter 75 dagar, är en orsak, en större andel av de nya arbetslösa uppfyller inte arbetsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen vilket drabbar ungdomar och utlandsfödda extra hårt, procentuellt sett. Såväl inom gruppen arbetslösa utlandsfödda som inom gruppen ungdomar är andelen ersättningstagare redan i dag nere på 30 procent.
Arbetsförmedlingen konstaterar i sin rapport att arbetslöshetsförsäkringen är på väg att förlora sitt syfte, och man kan inte direkt beskylla Arbetsförmedlingen för att gå till överdrift. Innan alliansen genomförde förändringarna inom arbetslöshetsförsäkringen låg andelen arbetslösa som erhöll ersättning från a-kassan på en stabil nivå omkring åttio procent år efter år. Det är alltså uppenbart att den sjunkande andelen som får ersättning står i direkt samband med regeringens politik. Höjningen av a-kasseavgifterna för fyra år sedan fick en halv miljon svenskar att lämna a-kassan. Avgifterna höjdes dessutom mest för de yrkesgrupper som har högst risk att hamna i arbetslöshet och som ofta också är de yrkesgrupper som har lägst lön. Den sammantagna effekten har blivit att många av dem som behövde arbetslöshetsförsäkringen mest inte har haft råd att stanna kvar i försäkringen.
Talet om att skapa en obligatorisk a-kassa skulle inte lösa de problem som vi ser i dag. I alla fall om dagens kvalifikationskrav ska kvarstå och om dagens orättvisa differentiering av a-kasseavgiften ska bestå. Då kommer kommunerna att få fortsätta att betala notan för regeringens politik. Det är nämligen hos kommunernas socialkontor många av de ersättningslösa till slut hamnar. På något sätt ska de ju överleva.
Den trygghet som arbetslöshetsförsäkringen en gång utgjorde är ett minne blott, och att kalla den för en omställningsförsäkring blir närmast ett hån när mycket stora grupper står helt oförsäkrade. Detta är en del av notan för regeringens skattesänkarpolitik.