Under mer än en veckas tid har Sveriges Radios Ekoredaktion försökt nå utrikesminister Carl Bildt (M) för en kommentar och en förklaring till varför den svenska regeringen med utrikesministern i spetsen valt att inte ställa upp på ett uttalande i Förenta Nationerna kring ett förbud mot kärnvapen av humanitära skäl. Bildt har hela tiden gjort sig icke nåbar för Ekots reportrar. I måndags valde däremot utrikesministern helt plötsligt att själv ringa upp programmet Ring P1 för att där ge sin version av frågan. Den smått överraskade, och oförberedda, programledaren Alexandra Pascalidou gjorde sitt bästa för att hantera situationen på ett journalistiskt professionellt sätt. Syftet med Carl Bildts manöver är uppenbar för alla. På detta sätt undvek han besvärliga frågor från pålästa journalister och kunde i stället möta frågor för en överrumplad programledare som inte kunde ämnet.
Det intressanta är varför Carl Bildt väljer att hantera situationen på detta vis. Att Carl Bildt tycker att journalister inte är värda att ödsla särskilt mycket tid på är känt sedan tidigare. Han föredrar hellre att klargöra den svenska regeringens hållning i olika frågor via Twitter. Denna gång passade det uppenbarligen honom bättre att själv få bestämma vilken journalist han skulle tala med än att tala med de journalister som ställt frågorna till honom. Detta är ytterst arrogant. Men sådan är Carl Bildt. Han bestämmer spelreglerna själv. Och svenska folket låter honom hållas.
Vilken förklaring fick då Alexandra Pascalidou till det svenska nejet till ett humanitärt förbud mot kärnvapen? Svaret från Carl Bildt var att förslaget inte var seriöst, utan var substanslöst med alldeles för stora inslag av symbolpolitik. Men uppenbarligen var förslaget nog seriöst för att Norge, Island och Danmark skulle ställa sig bakom det. Inte heller det faktum att ett åttiotal andra länder också skrev på uttalandet gör förslaget seriöst nog i Carl Bildts ögon. Men Carl Bildt vet bäst – som vanligt. Det är väl ändå en himla tur att vår utrikesminister är så mycket klokare än alla de andra utrikesministrarna som valde att säga ja till förslaget.
Men det här handlar inte enbart om Carl Bildts arrogans. Frågan är mycket större än så, och det vet Carl Bildt. Det är därför han håller sig undan Ekots reportrar. Carl Bildt är nämligen på väg att rasera Sveriges position som en nation som i alla lägen står upp mot massförintelsevapen. Det vore ytterst intressant höra utrikesministern förklara varför. Men det lär vi inte få göra. I stället kommer vi att få se den svenska utrikespolitiken urholkas allt mer. Vårt rykte som fredsnation av rang kommer att förstöras. Men så länge vi inte protesterar så gör Carl Bildt det med vårt goda minne. Därför är det dags att börja protestera mot regeringens utrikespolitik och mot Carl Bildts sätt att föra Sveriges talan.