När Swedbank presenterade sitt bokslut för 2013 kunde vinsten summeras till dryga 19 miljarder. För Handelsbanken och SEB blev vinsten drygt 18 miljarder vardera. Nordeas bokslut slutade på 36 miljarder kronor.
Nordea har samtidigt som man gör denna vinst av megaformat genomfört ett sparpaket på åtta miljarder kronor, stängt kontor och gjort sig av med 2 500 anställda.
Detta innebär att bankerna på varje hundralapp i eget kapital gjorde en vinst på mellan fjorton och femton kronor.
Bankernas ökande vinster står i direkt samband med de ökade kostnader som drabbat oss bankkunder i form av räntegapet mellan in- och utlåningsräntorna. Detta räntenetto landar på rekordhöga nivåer. Likaså provisionsnettot som hör samman med de avgifter vi betalar för kort, fonder och annan bankservice.
Såväl räntenettot som provisionsnettot ökade för samtliga banker i fjol. För SEB som hade den största ökningen så landade ökningen på fjorton procent.
Det primära målet för storbankerna verkar uppenbarligen vara att maximera profiten så mycket det bara går. Den en gång i tiden så centrala uppgiften att förvalta spararnas pengar och se till att dessa kunde komma företagen till nytta när de skulle investera verkar i dag vara ytterst sekundär. Ansvaret för det gemensamma samhällsbygget har reducerats till något mycket undanskymt.
Detta gör att bankernas profit sticker allt mer i ögonen. Framförallt på småsparare och löntagare som knappt får någon ränta på sina insatta pengar.
Många känner sig utnyttjade. Men reella alternativ till bankerna saknas närmast i praktiken. De små uppstickare som finns agerar trots allt på marginalen i banksystemet.
En faktor som bidrar till att bankernas vinster sticker i ögonen på vanligt folk är det bonusregn som faller över höga bankchefer kopplat till de stora vinster som genereras. Bara Nordea och Swedbank låter två miljarder gå ut i bonusar för 2013.
Men det är inte bara småsparare som reagerar över bankernas sätt att hantera sina vinster. Även finansminister Anders Borg har reagerat över de stora aktieutdelningar som sker.
Han har manat bankerna att hålla igen på dessa till förmån för att bygga upp mer kapital som säkerhet inför- framtiden. Bankernas buffertar måste öka så att vi inte riskerar att hamna i samma risksituation som 2008–2010.
Vi kan inte ha ett banksystem som bygge på att aktieägarna mjölkar ut enorma vinster ur bankerna i goda tider och samhället och staten ska träda in och räta upp situationen när det blir kris.
Det finns därför all anledning att debattera hur det svenska banksystemet ska fungera nu och i framtiden. Men då måste man från politiskt håll verkligen våga ta tag i frågan. Just nu pratar Anders Borg mest, utan att agera. Det leder knappast framåt.