Babyboom i en ekonomisk kris
FÖDELSETAL I år tycks Sverige ha fått en liten babyboom. Det är 70-talisterna som skaffar barn. För bara något år sedan var tongångarna dystrare. Nu är det ökade födelsetal och invandring som gör att Sveriges folkmängd ökar i en omfattning som vi inte sett sedan efterkrigsåret 1946. Under 2009 ökade antalet svenskar med minst 84 000. Snart är vi 9,4 miljoner.
Det föddes riktigt många barn i Sverige förra året. Och befolkningen ökar med rekordtal. Inte sedan 1946 har vi svenskar blivit fler än 2009.
Foto: Heiko Junge / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De svenska födelsetalen sjönk drastiskt under 1990-talet. Någon riktig skjuts uppåt har inte märkts av förrän detta år. Nu är det inte så enkelt att kommendera fram fler barn, men med dystra födelsesiffror kommer en framtid där allt färre i aktiv ålder måste försörja allt fler äldre. Som om det skulle bli verklighet kan komma att urholka både välfärdssystem och pensioner.
Åren av otrygghet i arbetslivet och osäkerhet om den ekonomiska framtiden har säkert fått många unga att skjuta upp tanken på barnafödande. Ju längre man väntar desto svårare blir det dessutom att få de barn man sedan önskar. Fortfarande är det nämligen så att de flesta unga familjer, säger att det är två barn man skulle vilja ha. Många unga par jobbar hårt och mycket och befinner sig i en allmänt stressig och osäker tillvaro, där tiden för kärlek och samvaro inte alltid räcker till. Samtidigt finns en gnagande oro för framtiden.
Arbetsplatser är inte lika trygga som förr. Vissa arbetsgivare har satt i system att med hänvisning till arbetsbrist säga upp anställda som tar ut sin lagstadgade föräldraledighet. På så sätt kommer företagen undan att betala lön under uppsägningstiden. Den står föräldraförsäkringen för. Om man vid en anställning säger att man står i begrepp att bilda familj är det mer regel än undantag att man blir utan jobbet.
Därför krävs inte bara förbättringar i de välfärdssystem som stödjer barnfamiljerna, utan också en helt annan attityd från många arbetsgivare. Förhoppningen har länge varit att arbetsmarknadens parter själva ska se till att unga familjer får samma möjligheter som alla andra att hävda sig på arbetsmarknaden. Tydligen en alltför from förhoppning. Från fackets sida har man redan reagerat på orättvisa uppsägningar. Gensvaret från arbetsgivarhåll har varit förstrött. Dags för lagskärpning?
Trygga jobb parat med förbättringar av barnbidraget och föräldraledighetens längd och ersättningsnivå är självfallet viktiga för barnfamiljer när de planerar framtiden. Liksom maxtaxan i barnomsorg. Redan en av den socialdemokratiska välfärdspolitikens pionjärer Gustav Möller talade om för oss vad det hela handlar om: "Det kan inte anses rimligt att de medborgare som ägna tid och kraft åt omsorgen att fostra det växande släktet som en följd därav nödgas avstå från en levnadsstandard som kan upprätthållas av dem som icke har barn att försörja." Så är det.