Det är torsdag eftermiddag när jag möter Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiska talesperson, Ylva Johansson, i riksdagens kafeteria. Hon kommer närmast från ett möte med LO, och med andan i halsen förklarar hon urskuldande att det var så mycket att diskutera. Det finns utan tvekan väldigt mycket att diskutera på arbetsmarknadsområdet. Massarbetslösheten biter sig kvar medan regeringen sitter stilla i båten och väntar på bättre tider. Ylva Johansson brinner verkligen för kampen mot arbetslösheten.
Ylva Johansson inleder sin analys kring den svenska arbetsmarknadspolitiken i dag med att konstatera att regeringen gör allt vad de kan för att avpolitisera arbetslöshetsfrågan, och att man dessvärre haft en del framgång i detta hänseende. Ylva menar att regeringen försöker dölja sitt eget ansvar, och sitt eget misslyckande, bakom en fasad av att problemen på den svenska arbetsmarknaden till fullo beror på den ekonomiska kris som världen skådar och att mycket beror på krisen inom Euro-området där Greklands problem under lång tid kommit att stå i fokus.
Men det är inte hela förklaringen, menar Ylva. "Ska vi komma till rätta med arbetslösheten så handlar det om att tre saker måste fungera. Det första handlar om den del av politiken som handlar om att se till att ge förutsättningar så att jobben blir fler. Det handlar om en aktiv näringspolitik, hur den ekonomiska politiken fungerar, om man satsar på investeringar och infrastruktur i tillräckligt hög grad.
Sedan handlar det också om en politik som gör att arbetsmarknaden fungerar bättre. I dag har svenska företag problem med att få tag på den kompetens som de efterfrågar. Rekryteringsgapet växer. Alltför många jobb står lediga under lång tid utan att kunna besättas, och detta leder till att företag förlorar jobb när ordern går till någon annan eller i värsta fall utomlands och vi går miste om arbetstillfällen som med en bättre matchning skulle ha tillskapats. Samtidigt går människor arbetslösa utan att få det stöd som de behöver för att kunna komma in på arbetsmarknaden.
Det tredje benet i en arbetsmarknadspolitik värd namnet är att ge de som står längst från arbetsmarknaden det stöd som de behöver för att kunna gå från arbetslöshet till arbete. Alla tre delarna måste fungera om vi ska kunna minska arbetslösheten i vårt land ", förklarar Ylva med övertygelse.
Grunden för en väl fungerande arbetsmarknad är att befolkningen har den utbildning och den kompetens som företagen efterfrågar. Det är trots allt de som skapar jobben, och de som anställer, menar Ylva. Hon fortsätter: "Grunden för detta är att utbildningssystemet fungerar. Det är centralt. Det gör inte dagens utbildningssystem. Grundutbildningen måste bli bättre. I dag tillåter vi ungdomar att gå en mycket osäker framtid till mötes. Vi låter ungdomar misslyckas redan i grundskolan, och ger inte alla tillräckliga kunskaper för att kunna komma in på arbetsmarknaden. Skolsystemet måste klara av att ge ungdomar de kunskaper de behöver. Arbetsmarknadspolitiken klarar inte av att kompensera för utbildningssystemets misslyckanden, utan ska svara för den rörlighetsutbildning som behövs för att människor ska kunna ställa om och bygga på sin kompetens. Men regeringen har ju verkligen skurit ner på vuxenutbildning, kompetensutveckling, utbildningsvikariat, arbetsmarknadsutbildning och arbetsmarknadspraktik. Då fungerar arbetsmarknaden sämre och rekryteringsgapet fortsätter att växa."
Bristerna i hur arbetsmarknaden fungerar oroar verkligen Ylva Johansson. Arbetslösheten är oerhört knäckande för de arbetslösa. Självförtroendet sjunker och självkänslan urholkas allt mer ju längre den arbetslöse får gå utan jobb eller insatser. Det är därför som Socialdemokraterna prioriterar professionellt stöd för de arbetslösa redan från första dagen som arbetslös oavsett om den arbetslöse är välutbildad eller står längre ifrån arbetsmarknaden. Stödinsatserna blir bara olika. Att gå och vänta för bara den arbetslöse längre bort från arbetsmarknaden.
"Jag brukar likna arbetslösheten vid cement", säger Ylva Johansson och fortsätter: "Den är lös, rörlig och formbar till en början. Då kan man skapa något nytt och något bra av den. Något som till och med är bättre än det man hade tidigare. Arbetslöshet kan nämligen vara en möjlighet för den enskilde, om han eller hon får chans att utvecklas, en chans att byta spår och möjlighet att bygga upp ny kompetens. Men när tiden går så stelnar den och då blir det mycket svårare. Ju längre tiden går som arbetslös, ju fler gånger du nekas och ratas, desto mer sjunker din självkänsla i botten. Resan tillbaka blir längre och svårare och de kunskaper och den kompetens som den arbetslöse bär på blir allt svårare att komma åt och locka fram. Tidiga insatser är därför avgörande."
Ylva Johansson oroas också av det faktum att dagens regering devalverat arbetslösheten från att vara ett samhällsproblem till att vara ett individuellt problem för den arbetslöse. "Arbetslösheten blir nämligen ett personligt misslyckande för individen i och med detta. Att jag blir arbetslös beror inte på att det är dåliga tider, att företaget jag jobbade på gick i konkurs eller lade ner verksamheten. Jag är arbetslös för att jag är dålig, det är mitt eget fel. Det om något gröper ur självkänslan och gör att jag som arbetslös ännu fortare fastnar i arbetslöshetens negativa konsekvenser och får allt svårare att ta mig tillbaka till arbetsplatsen. Om jag inte tror på min egen förmåga och min egen kompetens, hur ska då någon annan tro på mig och vilja anställa mig."
Fotnot: I nästkommande del av intervjun kommer vi att berätta mer om Ylva Johanssons, och Socialdemokraternas tankar, kring vad som behöver göras för att den svenska arbetsmarknaden ska fungera bättre och vilka skillnader det blir för de arbetslösa om Socialdemokraterna kommer till makten efter 2014 års val. Del två publiceras på lördag.