LEDARE: Att våga ta ställning

Detta är vardagen för befolkningen i Afrikas sista koloni. Barn, kvinnor och män utsätts för godtyckliga tillfångataganden, "försvinnanden" och tortyr. Västsaharier ses som andra klassens medborgare och diskrimineras ständigt av de marockanska myndigheterna. Protester mot Marockos ockupation slås kraftfullt ner. Listan kan göras längre. Övergreppen mot det västsahariska folket borde för länge sen passerat gränsen för vad omvärlden kan tolerera. Tyvärr har omvärlden åter valt att blunda för övergreppen trots att de protesterande under lång tid vädjat till omvärlden om hjälp. Så också Sverige, i väntan på att något ska göras i den europeiska unionens namn. Det är ovärdigt att Sverige fortfarande på 2000-talet blundar när länder ockuperas och förvägras avkolonisering. Ord och tankar är inte längre nog. Nu måste vi gå från ord till handling. Sverige har en gyllene chans att driva på den Europeiska unionen i rätt riktning i denna fråga under det svenska ordförandeskapet.

Ockupationen av Västsahara pågår på intet sätt i något internationellt vakuum. Marocko agerande sker inte helt på egen hand, oberoende av vad omvärlden gör. Tvärtom skulle inte Marockos förtryck av det västsahariska folket kunna fortgå om det inte var för det, direkta likaväl som indirekta, stöd omvärlden ger ockupationsmakten.
Genom sin ockupation bryter Marocko inte bara mot internationell lag, folkrätt och de mänskliga rättigheterna. Man tömmer också Västsahara på naturresurser. EU har exempelvis ett handelsavtal med Marocko som ger oss rätten att fiska i Västsaharas vatten. Ockupationsmakten har alltså gett oss förmånen att profitera på det ockuperade västsahariska folkets naturresurser, och vi har snällt tackat för vänskapsgesten. Profiten har återigen satts före människovärdet och mänskliga rättigheter. Samtidigt som EU har dessa handelsförbindelser med Marocko så undviker EU att kritisera ockupationen och förtrycket. EU förvandlar på så sätt sig själv till olja i den marockanska förtryckarmaskinen, i stället för att utgöra grus i maskineriet.

Sverige har en historisk möjlighet att som ordförandeland i EU lyfta upp frågan om Västsaharas självständighet. Det borde vara en självklarhet att nyttja detta tillfälle för att verka för att fiskeriavtalet med Marocko rivs upp och att EU börjar kritisera ockupationen och förtrycket av det västsahariska folket och erkänner Västsaharas suveränitet. Det är dags att ta strid för de mänskliga rättigheterna och våga ta ställning, och återupprätta Sveriges anseende som en stat som vågar ta ställning och gå före för att bilda opinion.

Ledare: Att våga ta ställning