Att rädda ett citronträd
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ty det blev en pratsam afton med lätt depressiva drag. Några mil härifrån har det just varit jordbävning och medierna är fulla av katastrofbilder som vi försöker tolka ur vårt svenska perspektiv.
Och samtidigt, från Sverige, kom det ständiga rapporter om den katastrofala situationen i arbetarrörelsen. Jag fick säkert ett tiotal samtal igår, från olika redaktioner som antingen ville ha kommentarer eller medverkan.
Nu sitter jag under citronträdet och funderar på om det möjligtvis sjunger på sista versen. Förr var detta ett frodigt träd som gav rikliga mängder frukt. Vi kunde sitta under dess svalkande skugga och plocka citroner pinfärska rakt ner i välfärdsgnistrande gin & tonic. Det var ett träd som var såväl användbart som exotiskt.
Dock fick man vara försiktig vid citronplockningen eftersom trädet hade vassa taggar som lätt kunde göra illa den som försökte skövla dess rikedomar.
Men så kom en kall vinter och trädet nästan dog. Experter kallades in. Enligt konstens regler skars det ned och målades blått. Men nu har en kommunalt anlagd eldsvåda på den offentligägda granntomten troligtvis gett trädet nådastöten. Det ser sorgligt ut, som om det skövlats av onda trollkarlar.
Så nu får vi köpa våra citroner i Konsumbutiken och fundera över om vi inte behöver en omplantering, ett nytt träd som är fräscht och har framtid. Inte ett blåmålat lik som bara kommer att ge trämaskarna glädje? Det hänger lite på citronträdets egen livsvilja. Finns det där, eller har det bestämt sig för att lägga av?
Citronträdets öde kanske säger en del om läget på hemmaplan också? Förr var LO den ledande samhälleliga kraften i Sverige. Det var därifrån inspiration och praktisk gärning skapade den svenska modellen, en organiserad kapitalism som gav välfärd och socialdemokratisk hegemoni. LO blev ledande i världens starkaste fackföreningsrörelse.
I dag är inte längre LO en förlösande styrka, utan en allt mer defensiv kraft. Det är ett förr frodigt fruktträd som tappat sin gamla förmåga. Förr röjde LO väg, nu säger den sig vara nöjd med att ställa sig mitt i vägen för andra.
Varför blev det så? Dels har klimatet förändrats så att LO i dag gradvis trängs undan av kunskapssamhällets industriarbetare, de som kallas tjänstemän och ansluter sig till TCO och Saco.
Dels har Alliansen i sina ivriga försök att degradera facket lyckats bra - och inför nästa mandatperiod, då fackföreningsrörelsen blivit "normaliserad", finns stora chanser till strukturella reformer i borgerlig riktning.
Och vad gör en organisation på fallrepet? Samlar sig och omorganiserar sina styrkor utifrån det nya politiska och samhälleliga landskapet? Eller går till desperat mottattack i en sista strid, mot bättre vetande?
Vad vet jag? Jag sitter här på en veranda och ser en röd soluppgång över ett blåmålat citronträdslik. Tänk på vad ni gör kamrater!