I lördags kväll satt jag på bussen från Växjö till Alvesta. Den första deltävlingen i Melodifestivalen var just slut. För att hinna sista kvällsbussen hem till min kusin hade jag kastat mig ut från arenan och stressade till bussen. När jag satt där på bussen och pustade ut medan värmen i kroppen så sakta försökte övervinna den bistra vinterkyla som hunnit invadera min kropp så gick jag ut på Facebook för att kolla reaktionerna kring tävlingen. Till min stora glädje såg jag att Lena Sandlin, ledarskribent på Västerbottens Folkblad, lagt ut kommentaren: "Torsten. Så cool. Rakt in i hjärtat."
Saken är ju den att Thorsten Flinck var min stora favorit i lördagens deltävling. Inte så att det är en låt som jag vill ska vinna den svenska finalen då den skulle vara chanslös i den europeiska finalen, men det är en låt som ger mig rysningar längs ryggraden och gåshud varje gång jag hör den. Snabbt slängde jag in en kommentar att jag också tyckte att låten var helt fantastisk. Det dröjde inte länge innan kommentarerna haglade rätt friskt och gick i alla möjliga riktningar. Men en kommentar fick mig att haja till rätt ordentligt. Orden var dessa: "Förstår att ni gillar Torsten Flinck för han är lika "tydlig" som en sosse."
Jag måste erkänna att jag först blev rätt irriterad. Varför ska man alltid övertolka allting och det kändes ganska lågt att blanda in politik i detta. En meloditävling måste få vara en meloditävling och inget annat. Men efter ett tag så började jag fundera lite över vad han skrev och plötsligt insåg jag att han faktiskt hade en poäng i det han skrev. Orden talade verkligen till min socialdemokratiska själ och det var det som gav mig sådana rysningar.
I den text som Ted Ström skrivit till Thorsten Flinck kan man nämligen läsa följande:
"I det förflutnas skugga, där är alla minnen grå. Men jag trevar efter sanningen som kan läka alla sår.
När stunden tar en tugga till av den tid, som rullar på, vill jag gå längs denna scenkant när den elfte timmen slår.
För jag reser mig igen, jag reser mig igen. När jag ser in i dina svarta ögon så ser jag mig i dig. En som reser sig igen, oh, jag reser mig igen. Du lyser upp min svärta med ditt ljus"
Ord som handlar om att få en andra chans i livet och att kunna räta på ryggen och resa sig upp från den situation man befinner sig i och möta morgondagen med öppna ögon och öppen famn. Just detta är själva grunden för den socialdemokratiska politiken. Den handlar nämligen om att ge människor möjligheten att resa sig upp och kunna möta morgondagen med nya förutsättningar.
I tider som denna när kalla vindar svept över vårt land under lång tid så är det än viktigare att det förs en politik som ger människor chansen att resa sig upp igen och bygga en ny framtid. Tänk på alla de som utförsäkrats från sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring. Vad är det i dagens politik som ger dem chansen att resa sig igen? Det tål att fundera på. Är det att fastna i Fas 3 där förutsättningarna för att man ska kunna resa sig igen minskar för varje dag som går?
"Så nu vandrar jag hem genom strömmarnas stad genom bilder av svärta och ljus. Livet är drama och kärlek och hat. Men i gryningen börjar vårt nu...", sjunger Thorsten vidare. Och visst är det så att i gryningen börjar vårt nu.
Och gryningen väntar vid valet 2014. Det är då vårt "nu" ska börja. Det nu som handlar om att Sverige ska ge alla chansen att resa sig igen. Det nu som Sverige så väl behöver, och som skulle behövas redan nu!