Sitter hemma och ser på en dokumentär om Margot Wallström. Dokumentären handlar om hennes uppdrag som FN:s sändebud i frågor som behandlar sexuellt våld i konflikter. Jag hinner se fem minuter innan jag kommer på mig själv med att sitta och gråta när jag får följa olika kvinnor runt om i världen som drabbats av just sexuellt våld under konflikter som ägt rum i deras länder.
Jag blir arg och upprörd över den utsatthet som världens kvinnor lever i. Där de själva blir krigens och konflikternas största offer helt ofrivilligt och där deras rätt till sina egna kroppar slits ifrån dem inom loppet av några få minuter. Övergreppen riktar sig mot oskyldiga och oskyddade civila kvinnor och flickor. Ofta sker övergreppen av drogade soldater, rebeller och milismän, vilket ofta i sin tur leder till ännu grövre övergrepp.
Kvinnorna blir först brutalt våldtagna, inte helt ovanligt att det sker med hjälp av flaskor eller andra tillhyggen bara för att förvärra situationen, kvinnorna blir i många fall också utfrysta och bortskickade från sina egna familjer.
Det är heller inte helt ovanligt att det är de unga flickorna som drabbas hårdast. De flickor som bör ha hela livet framför sig, som bör ha sina drömmar om hur just deras framtid skall ta form. Det är de flickorna som istället får sina liv förstörda, av en konflikt som de själva inte valt att delta i. Flickornas trygghet blir nästintill obefintlig och flickornas sårbarhet blir extra påtaglig när väpnade konflikter råder. Det är fruktansvärt när man i en konflikt eller i ett krig använder våldtäkt som en krigsstrategi. Att tillhandahålla ett sådant "vapen" skall aldrig någonsin accepteras.
Demokratiska Republiken Kongo är ett exempel på alla de länder där våldtäkter är ett vapen i en väpnad konflikt. FN:s säkerhetsråd uppskattar att det sedan år 1996 har skett över 200 000 fall av sexuellt våld i Demokratiska Republiken Kongo och då har FN ändå sagt att den siffran är lågt räknat.
Dessa våldtäkter har mycket lite med just sexualitet att göra, istället handlar det om våldtäkt som ett politiskt verktyg. Men hur långt får man egentligen gå för att vinna politisk makt?
Är det okej att med vapen skjuta sönder eller att med en slö kniv sprätta sönder kvinnors underliv bara för att försvåra möjligheterna för en viss folkgrupp att överleva? Är det okej att man genom dessa tillvägagångssätt ser hur vissa politiska grupperingar kan gynnas? Politik, konflikter eller krig skall väl aldrig vara en anledning till att dessa saker sker? De ska inte finnas några anledningar alls, sådana saker skall aldrig få äga rum oavsett om det är krig eller fred!
Sen ska vi inte sitta här hemma och tro att så fort en konflikt har tagit slut, så upphör denna typ av våld. Även efter konflikter och krig förekommer sexuellt våld. Det sägs att det till och med kan öka men det tar sig bara i andra uttryck. Då handlar det om att männen våldtar sina fruar för att återta kontrollen i hemmet och på så sätt återinföra de traditionella könsrollerna som rubbats när männen varit borta i strid.
Konsekvenserna som blir finns kvar i väldigt lång tid efter det att en konflikt eller ett krig har upphört. Många av de drabbade kvinnorna och flickorna får aldrig den sjukvård och hjälp de behöver. De kommer att se på sina kroppar varje dag, påminnas om det brutala övergrepp de blivit utsatta för. De kommer att vara ärrade för livet, med ärr både på kropp och i själ.