”Vi vill ge fler svenskar en lite jobbigare morgon, men ett betydligt bättre liv”. Socialdemokraternas slogan handlar om att 400 000 personer inte har ett arbete att gå till. Valrörelsen nästa år skulle behöva fler radikala åsikter än att vi ska jobba till 75 och att vi behöver fler utbildningsplatser.
Samtidigt som vi har en hög arbetslöshet är det en stor del av befolkningen som både har en jobbig morgon, och en väldigt sen kväll. Några håller kort och gott på att jobba ihjäl sig. Medan andra inte behövs. De som jobbar ihjäl sig kompenserar bristen på fritid med en överdriven konsumtion.
John Maynard Keynes trodde att hans barnbarn skulle ha en tre timmars arbetsdag och ändå underhålla välfärden. Christer Sanne skriver i boken ”Keynes Barnbarn” att vi har tredubblat vår konsumtion de senaste femtio åren samtidigt som vi jobbar minst åtta timmar om dagen. Vi jobbar alltså ihjäl oss för att sen kunna shoppa. Hans koppling är såklart att miljön blir lidande när vi jagar arbete och pengar. Skulle vi växla vår effektivitet i arbetet till fritid istället för extrem vinst för ett fåtal, skulle vi även rädda miljön.
Många av mina vänner skulle gärna gå ner i arbetstid och ha mer tid för familj, vänner och fritid. Samtidigt skär deras arbetsplatser ner på personal. De får mer jobb på samma arbetstid och för samma lön. Frågan om förkortad arbetstid med bibehållen lön är däremot lika död som löntagarfonderna.
Vi måste prata om hur vår syn på ett hållbart arbetsliv ser ut. Ansvaret ligger hos våra politiker, våra arbetsgivare men också hos arbetsnarkomanerna.
Idag är det många som aldrig har en fritid. Deras jobbtelefon är alltid på och de använder sin fritid för att lösa arbetsuppgifter de inte hunnit med under dagen. De jobbar mer än åtta timmar, för samma lön.
De som inte kommer in på arbetsmarknaden anses inte nog effektiva men i jämförelse med en arbetsnarkoman är ingen effektiv. När arbetslösheten ligger på över sju procent är det bara arbetsnarkomanen som får plats. Den som jobbar bort sin fritid sabbar alltså för både sig själv och för sina arbetskamrater. Den bidrar till en kultur där det anses förslappat att vilja ha fritid. Där det är norm att jobba ihjäl sig.
Idag är det få personer som klarar av ett helt yrkesliv. Ändå talar vi om att vi behöver arbeta längre för att kunna finansiera en åldrande befolkning. Annars har vi inte råd. Då har vi misslyckats med den gemensamma välfärdsidén i ett av världens rikaste länder.
Jag är övertygad om att den politiker som lyckas formulera ett hållbart arbetsliv också kommer att klara av att vinna val i framtiden.