Arbetsmiljö på villovägar
När alliansregeringen tillträdde beslutade man sig snabbt för att minska anslaget till Arbetsmiljöverket med 160 miljoner kronor under en treårsperiod. Från 800 anställda har verket minskat sin personal till 500. Antalet arbetsmiljösinspektörer har blivit färre liksom antalet inspektioner. De senare har minskat med 28 procent på de tre år som verket tvingats spara.
Arbetsmiljöverket gör allt färre inspektioner av landets arbetsplatser. På tre år har de minskat med 28 procent. En tredjedel av arbetsmiljöinspektörerna har tvingats sluta.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LO:s vice ordförande Ulla Lindqvist är inte förvånad över utvecklingen. Det går inte att skära i en verksamhet utan att det får konsekvenser, och i detta fall konsekvenser som ytterst drabbar arbetstagarna. Arbetsgivarna behöver en press på sig för att följa arbetsmiljöreglerna, menar Ulla Lindqvist.
Vad gör då arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M), som också oroats över att antalet olyckor på våra arbetsplatser ökar. Han har ökat anslaget till Arbetsmiljöverket med 33 miljoner kronor. En satsning som framför allt ska användas för informations-och kunskapsinsatser. Och det ska räcka för en bättre arbetsmiljö?
Sanningen är att Sven Otto Littorin fått kalla fötter. Först drog alliansregeringen ned på anslagen till Arbetsmiljöverket med 160 miljoner kronor. Så pytsar man på med ett extraanslag på ynka 33 miljoner med förhoppningen att arbetsplatsolyckorna ska bli färre. Det är en droppe i havet och det vet Littorin.
Efter det första årens eufori i regeringsställning tycks alliansen nu göra återtåg på område efter område, men inte med samma kraft som när nedskärningarna kom. 33 miljoner räcker inte långt för att skapa bättre arbetsmiljöer. Dessutom har regeringen i princip avskaffat den viktiga arbetsmiljöforskningen, en forskning som låg till grund för ett effektiv och framtidsinriktad arbetsmiljöarbete.
Bara det att Arbetsmiljöverket tvingats rationaliserat bort hälften av sina experter vid sitt huvudkontor i Stockholm och en fjärdedel av landets arbetsmiljöinspektörer visar vilket intresse Sven Otto Littorin tidigare lagt ner på arbetsmiljöfrågorna. I samma mån som alliansregeringen kräver besparingar ökar antalet olyckor på våra arbetsplatser.
Ett exempel. Allt färre anmäler yrkesskador, och de som anmäls godkänns allt mer sällan. Regelverkets syn på vad som är en yrkesskada stämmer allt för sällan med vad människor anser vara rätt och rimligt.
Allt fler anser att det inte längre är någon större idé att anmäla en skada. Risken är nämligen att hamna i en Kafka-liknande byråkrati, där bevisföringen från den enskilde så gott som alltid underordnas regelverkets otympliga byråkrati.
Medan arbetsskadeförsäkringen lever sitt liv vid sidan om människors vardagsverklighet får vi ständigt nya siffror på hur de stressrelaterade belastningssjukdomarna ökar. Framför allt bland offentligt anställda kvinnor.
Idag godkänns endast något tusental ärenden per år som arbetsskada.
Ofta slutar det för den enskilde med en förtidspension. Många får därmed avsluta sitt arbetsliv med knäckta självförtroende, ständiga smärtor och usla framtida ekonomiska förutsättningar.
Verkligheten är den att fyra av fem anmälningar till försäkringskassan helt enkelt avskrivs. Som om inte det vore nog drabbas de skadade av oändligt långa handläggningstider. Den rehabilitering som utlovats uteblir eller är för otillräcklig. Allt mer ansvar har lagts på den enskilde.