Arbetsmarknadsministern tror på konsumentkraft
ARBETSMILJÖ En av de åtgärder som den borgerliga regeringen genomförde under förra mandatperioden inom arbetsmiljöområdet var att lägga ner Arbetslivsinstitutet. Anslagen till Arbetsmiljöverket har sedan år 2006 minskat med 30 procent. Nu visar statistik att såväl arbetsskadorna som arbetsplatsolyckorna ökar.
Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström anser att arbetstagarna ska påverka arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön genom att vägra ta jobb hos arbetsgivare som struntar i arbetsmiljön.
Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Oseriösa arbetsgivare kan frestas att nagga på arbetsmiljöarbetet för att klara kortsiktiga lönsamhetsmål. Insikten om detta har varit grunden för statens inblandning på arbetsmiljöområdet. När det gäller Arbetslivsinstitutet var tanken att genom den forskning som institutet initierade och stödde få fram ett bättre kunskapsunderlag kring hur man kan uppnå ett hållbart arbetsliv och att få fram empiriska belägg för att arbetsmiljöarbete även är lönsamt ur ett arbetsgivarperspektiv såväl på kort som på lång sikt. Men arbetslivsinstitutets uppdrag var ändå bredare än så. Institutets forskning hade även fokus på det goda arbetslivet i stort och studierna handlade även om hur delaktighet och inflytande, arbetsorganisation, partssamarbetet, utvecklingsmöjligheter i yrket och möjligheterna till utbildning påverkade situationen i arbetslivet.
Avlövningen av Arbetsmiljöverket har fått till effekt att antalet inspektioner av farliga arbetsplatser minskat kraftigt. Detta innebär att riskerna för oseriösa arbetsgivare att åka på sanktionsåtgärder också minskat. Detta lär öka frestelserna för oseriösa arbetsgivare att åsidosätta sitt arbetsmiljöansvar.
Alliansregeringen säger sig prioritera arbetsmiljöfrågorna, men detta är inget annat än en läpparnas bekännelse. Man har valt att minska de statliga insatserna för arbetsmiljöarbetet. I en intervju i LO-tidningen lyfter den moderata arbetsmarknadsministern Hillevi Engström i stället fram konsumentmakten på arbetsmarknaden som lösning på arbetsmiljöproblemen. En tanke som även förre arbetsmarknadsministern Sten Otto Littorin förfäktade. Tanken som Engström ger uttryck för är att arbetstagarna genom att välja bort arbetsgivare som inte prioriterar en god arbetsmiljö och på så sätt med marknadsekonomiska mekanismer kan sätta press på arbetsgivaren att satsa på arbetsmiljön för att förbättra sitt konkurrensläge.
Detta kanske fungerar i moderaternas utopiska samhällsmodell. Men den lär inte fungera i dagens Sverige. Med en arbetslöshet på 8-9 procent och en arbetslöshetsförsäkring som regeringen urholkat står arbetstagaren sig slätt. Vilken arbetslös har i praktiken möjlighet att tacka nej till ett jobb med hänvisning till att arbetsmiljön på den erbjudna arbetsplatsen är för dålig. A-kassahandläggarna lär skratta den arbetslöse rakt i ansiktet och helt i linje med regeringens förändrade regler plocka bort a-kasseersättningen för att den arbetslöse tackat nej till ett jobb.
Konsumentmakten kommer inte att fungera och kunna sätta press på de oseriösa arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön. Det är i stället risken för inspektioner och sanktioner i Jan Björklundsk anda som biter på dessa arbetsgivare. Anslaget till Arbetsmiljöverkets tillsyns- och informationsarbete måste därför öka drastiskt. Samtidigt måste forskningen i arbetsmiljö- och arbetslivsfrågor prioriteras, så att de seriösa arbetsgivare som vill förbättra arbetsmiljön kan få stöd. Det behövs således mer av både morot och piska i arbetsmiljöarbetet. Det räcker inte med konsumentmakt.