Efter sex år med moderatstyrd regering under ledning av herrarna Reinfeldt och Borg kan man utan större statistiskt detektivarbete slå fast att arbetslinjen inte lett fram till att andelen svenskar som tagit sig in på den reguljära arbetsmarknaden ökat I Sverige. Arbetslösheten är i dag högre än när regeringen Reinfeldt tillträdde efter valet 2006. Ungdomsarbetslösheten skenar. Jämfört med före finanskrisen 2008 är nu långtidsarbetslösheten sju gånger högre. Detta är den bistra verklighet som råder i dag.
Inför valet 2006 beskrevs situationen då som massarbetslöshet av den moderatledda oppositionen. Måhända ångrar man idag dessa skarpa ord. Ord som tappat i värde när de ställs mot den arbetslöshet som regeringen administrerar.
Regeringens politik fungerar inte. Långtidsarbetslösheten biter sig allt hårdare fast i vårt svenska samhälle, speciellt i ungdomsgruppen. Nu har mer än femtusen ungdomar gått arbetslösa längre än fem år. Femtusen ungdomar som för var dag som går förflyttas allt längre från den reguljära arbetsmarknaden. Femtusen ungdomar som förvägras den start på vuxenlivet som de förtjänar. Men får denna bistra verklighet herrarna Borg och Reinfeldt att tänka om och tänka nytt. Inte alls. De framhärdar. De förespråkar mer av samma medicin utan att fundera över om patienten uppvisar några som helst tecken på tillfrisknande eller om de beska droppar man redan tidigare skrivit ut saknar effekt.
Ett exempel på sockerpiller som visat sig sakna placeboeffekt är åtstramningarna i arbetslöshetsförsäkringen. Tidigare har finansminister Anders Borg lite svagt öppnat för vissa mindre återställare men i lördagsintervjun i Ekot stängde han uppenbarligen dörren för detta. Han uttryckte sig nämligen på följande sätt:" Sverige har haft väldigt generösa ersättningar och nu ska vi strama upp det lite grann. Vi ska inte strama det mer men det är för tidigt att börja tala om att man nu kan höja a-kassan." Den tes som Borg drev i intervjun är den som vi hört så många gånger förr. Den tidigare alltför generösa arbetslöshetsförsäkringen ledde fram till onödigt hög arbetslöshet. I intervjun gick han till och med så långt att han hävdade att en höjning med en hundralapp per dag skulle hota trettiotusen arbetstillfällen. Ett påstående som han saknar belägg för.
Hur ser då verkligheten ut för alla de som saknar jobb i det Sverige som formats i den moderata arbetslinjens anda? Jo, endast fyra av tio arbetslösa har i dag rätt till ersättning. När Reinfeldt tillträdde hade åtta av tio rätt till ersättning. Endast tolv procent av alla som jobbade heltid när de blev arbetslösa har idag en arbetslöshetsersättning som motsvarar åttio procent av deras inkomst när de blev arbetslösa. Det är mindre än hälften så många som det var om vi bara går tre år tillbaka i tiden.
Bakgrunden till att Anders Borg biter sig fast vid den politik som man konsekvent fört under de senaste sex åren är uppenbar. Det handlar om att genomföra ett systemskifte på svensk arbetsmarknad så att arbetslösa tvingas acceptera jobb till lägre löner än tidigare. Här spelar nämligen nivåerna i arbetslöshetsförsäkringen en avgörande roll.
Det kommande riksdagsåret måste därför ägnas åt ett tvåfrontskrig. Huvudslaget handlar om att skapa ett Sverige där tillväxten tar fart så att jobben blir fler. Men vid sidan om detta måste vi också slåss för att de arbetslösa får en chans till ett värdigt liv. Kriget måste vinnas på båda fronter. Men det ser tyvärr mörkt ut och det måste kännas tröstlöst att som socialdemokrat i riksdagen slåss mot moderata väderkvarnar.