Ratios vd Nils Karlsson målar i debattartikeln "Den svenska modellen måste skapa fler jobb för att överleva" en bild av hur den svenska modellen i grunden har förändrats under senare tid och hur systemskiftet måste fortsätta. De förändringar som Karlsson konstaterar har genomförts är stora och har genomförts utan att den stora massan varit medvetna om detta. Han skriver:
"Under minst femtio års tid har i princip alla riksdagsval vunnits av partier som värnat den svenska modellen. Så också 2010. De partier som sagt sig vilja genomföra systemskiften eller radikala förändringar har inte fått väljarnas förtroende.
Trots det talar mycket för att vi i dag är på väg att få en ny svensk modell som i väsentliga avseenden radikalt skiljer sig från den traditionella svenska modellen. Men som så ofta när det gäller stora samhällsförändringar förmår vi inte se dem förrän de redan är på väg att fullbordas. Valresultatet i september bekräftar förändringens legitimitet, snarare än att det bestämmer dess inriktning. Denna hade etablerats långt tidigare."
De förändringar som Nils Karlsson pekar på som viktiga beståndsdelar i det genomförda systemskiftet är; sänkta skatter och bidrag, avreglerade marknader, privatisering av olika verksamheter, produktion av offentligt finansierade tjänster i privat regi, en ökad försäkringsmässighet i sjukförsäkringssystemet, sociala trygghetssystem som mer fokuserar på grundtrygghet än skälig levnadsstandard, mindre omfördelningsinslag i trygghetssystemen, ökat individuellt ansvar och ökad valfrihet för individen, en renodlad och reducerad roll för politiken samt en ny makroekonomisk regim där överskotts- och inflationsmål går före full sysselsättning.
När man klumpar ihop förändringar som skett över lång tid och i mycket små steg blir slutprodukten överraskande stor. Det systemskifte som moderaterna talat om under så lång tid har genomförts i små portioner och utan större diskussioner. Särskilt anmärkningsvärt är att den största andelen av dessa förändringar genomförts när Socialdemokraterna innehaft regeringsmakten. Under de senaste tjugofem åren har vi endast haft borgerliga regeringar under sju av åren. Nils Karlsson skriver så här kring detta:
"Socialdemokraterna har således fört en pragmatisk och marknadsorienterad politik i regeringsställning, utan att politiken har förankrats i en ideologisk omprövning eller nytänkande.
Retorik och faktisk politik har därför inte hängt ihop - vilket kan förklara deras kräftgång. För de borgerliga partierna däremot har pragmatism och ideologi kunnat förenas."
Här tror jag faktiskt att Nils Karlsson snuddar vid en av de viktigaste förklaringarna till socialdemokratins problem under senare år. Man har helt enkelt inte förmått att stå upp för den socialdemokratiska ideologins grundvärderingar och samhällsanalys utan har tappat bort sig i en pragmatisk strävan för att finna breda samförståndslösningar över blockgränsen. Detta har fått socialdemokratiska regeringar att backa in i det systemskifte som högern hela tiden eftersträvat. Vid varje enskilt reformtillfälle har förändringarna upplevts som alltför små för att hota den svenska modellen, och i tron att man långsiktigt säkrat den svenska modellens överlevnad har man i stället varit med om att gräva dess grav.
Det är inte underligt att "De nya Moderaterna" nu försvarar den svenska modellen med sådan iver. De har ju nästan fått den dit de vill, och detta till stora delar med Socialdemokraternas hjälp. Kan det vara en del av förklaringen till att väljarna straffar socialdemokratin och vänder partiet ryggen?