Visst är det svåra tider i ett internationellt perspektiv. Sverige klarar sig inte utan att smittas av världskonjunkturen. Detta syns även på arbetslöshetssiffrorna för ungdomar mellan 18-24 år. Arbetslösheten ligger på skyhöga nivåer, och i ett stort antal kommuner är talen förskräckande höga.
Den moderata arbetsmarknadsministern Hillevi Engström listade i Svenska Dagbladet för en tid sedan vilka åtgärder regeringen vidtagit för att sänka ungdomsarbetslösheten. Det handlade naturligtvis om allt från den generella sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga, den sänkta restaurangmomsen, nystartsjobb till jobbgaranti. Åtgärder som regeringen krampaktigt håller fast vid och som man intalar sig är lösningen på detta gigantiska samhällsproblem.
Regeringens åtgärder ger tyvärr inte önskad effekt, och det borde också regeringspartierna inse. Folkpartiledaren Jan Björklund var visserligen ute i Dagens Nyheter och erkände att regeringen misslyckats med ungdomsarbetslösheten. Björklunds vilja att agera är säkerligen god men de slutsatser som han och hans parti landar i ligger långt från lösningen. Folkpartiet vill nämligen att lönerna för ungdomar som är tjugotre år eller yngre ska ligga på sjuttiofem procent av den ordinarie ingångslönen. Ungdomar ska alltså sälja sig billigare för att få in en fot på arbetsmarknaden.
Regeringskollegan Annie Lööf och hennes centerpartistiska partikamrater är inne på samma linje vad gäller ungdomslönerna men vill dessutom försämra anställningstryggheten eftersom denna i hennes värld leder till en rad inlåsningseffekter på arbetsmarknaden som hindrar ungdomar från att komma in.
Såväl Jan Björklund som Anni Lööf är naiva när de tror att lönedumping genom sänkta ungdomslöner är lösningen på arbetslösheten bland unga. Det finns nämligen inga som helst bevis för att sambandet mellan sänkta ungdomslöner och minskad ungdomsarbetslöshet är särskilt starkt. Däremot är riskerna stora att sänkta ungdomslöner leder till undanträngningseffekter för andra på arbetsmarknaden. Men lösningen på detta problem lär väl i steg två bli sänkta löner rent generellt, vilket inte är en helt otrolig effekt av införande av sänkta ungdomslöner. Om priset för arbetskraft i en viss kategori sjunker måste andra kategorier också sänka sitt pris, det vill säga lönen, för att kunna vara med och konkurrera om jobben. Resultatet i förlängningen riskerar således att bli en lönepress nedåt över stora delar av arbetsmarknaden.
Regeringen borde i stället fokusera på att ge dagens ungdomar bästa möjliga förutsättningar för ett lyckosamt inträde på arbetsmarknaden, nämligen att ge ungdomar den kompetens som behövs. Det är ingen framgångsväg att bygga framtidens Sverige på sänkta löner. Lösningen är i stället att bygga Sverige starkt genom kunskap. Regeringen måste därför våga investera i kunskap så att fler får möjlighet att lämna gymnasieskolan med en fullvärdig utbildning, och att de som inte har detta med sig i bagaget får möjlighet att senare i livet skaffa de kunskaper och den kompetens som krävs för att få jobb på den svenska arbetsmarknaden. Det är det som bygger Sverige starkt för framtiden!