Efter att Sverige den 19 november 1992 tvingades att överge den fasta växelkursen gentemot Ecun, föregångaren till euron, som en följd av turbulens på valutamarknaden och omfattande spekulationer gentemot den svenska kronan har Sverige en flytande växelkurs. Detta innebär att kronans värde mot andra valutor tillåts variera och bestäms på valutamarknaden. När den fasta växelkursen övergavs hade den svenska kronans värde försvagats kraftigt. Samtidigt hade en del förändringar i indirekta skatter genomfört. Sammantaget gav detta upphov till ett inflationstryck i den svenska ekonomin.
Den 15 januari 1993 annonserade Riksbanken att penningpolitiken skulle inriktas mot att uppnå prisstabilitet. Riksbanken beslutade att målet för penningpolitiken skulle börja gälla först från och med 1995, och att inflationsmålet skulle vara att den årliga ökningen av konsumentprisindex, KPI, ska vara högst två procent. Riksbanken fokuserar därför på att hålla inflationen så låg och stabil att företag och hushåll inte behöver ta hänsyn till den i sina ekonomiska ställningstaganden. Detta skapar av flera skäl goda förutsättningar för en gynnsam ekonomisk utveckling.
Samtidigt är en alltför låg inflation är inte heller bra för samhällsekonomin. Ett alltför lågt inflationsmål medför att risken för deflation ökar, det vill säga att den allmänna prisnivån faller. Risken med deflation beror på att de framtida priserna kommer vara lägre än dagens, och då riskerar man att konsumtionen sjunker då konsumenterna kalkylerar med att det kommer vara billigare att konsumera i framtiden än just nu och därför väntar med att konsumera till dess att priserna fallit.
Anledningen till att Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, nu ifrågasätter nivån på inflationsmålet är att han anser att detta innebär en onödigt hård åtstramning i den svenska ekonomin. Han menar att Sverige kan sätta ett högre inflationsmål än övriga EU-länder då vi, som icke Euroland, för vår egen penningpolitik och har en flytande växelkurs.
"Vi för vår egen penningpolitik och har en flytande växelkurs. Om Sverige har litet högre inflation, kommer också våra räntor att ligga motsvarande högre. Samtidigt kan man räkna med att kronan på sikt faller långsamt mot euron, så att konkurrenskraften inte försämras", förklarar Lars Calmfors i intervjun i måndagens nummer av Dagens Nyheter.
Calmfors menar att med ett högre ränteläge så kommer Riksbanken att ha ett större spelutrymme vid djupa ekonomiska kriser i och med att man då kan sänka reporäntan mer än man kan i dagsläget. Med dagens låga räntenivåer kommer man alltför snabbt ned till nollränta.
Det är mycket välgörande att det finns debattörer i den svenska ekonomiska debatten som vågar ifrågasätta det ekonomiska ramverk som finns i vårt land och som närmast framstår som en helig ko. När debattörer som Lars Calmfors ger sig ut på banan kanske debatten äntligen kan komma att ses som seriös och värd att föra. Just nu är det som i sagan om kungens nya kläder. Den som vågar ifrågasätter förlöjligas närmast. Det vore bra att komma bort från detta. Stå på dig i debatten, Calmfors. Din röst behövs.