Varför blir man politiker? Det finns säkert många svar på den frågan men jag är ganska säker på att en gemensam nämnare är att man vill vara med och påverka. Att man drivs av en idé och har värderingar som man vill ska prägla samhället. Så är det i alla fall för mig.
Jag vill vara med i samhällsbygget och jag vill att mina värderingar om solidaritet, jämlikhet och rättvisa ska känneteckna det samhälle vi skapar med politiska beslut. Däremot var det ingen barndomsdröm att bli heltidspolitiker. Jag kan inte påminna mig att jag som barn en enda gång sa att "när jag blir stor ska jag bli kommunalråd" utan mitt engagemang har tagit mig till det uppdraget.
Och som kommunalråd har jag stora möjligheter att påverka utvecklingen i Piteå och det är en möjlighet jag tar på fullaste allvar. Jag tycker vi har ett bra politiskt klimat i Piteå, debatterna i kommunfullmäktige har i det stora hela en respektfull ton och det finns en inställning att vi ska göra det bästa för Piteå även om vi inte alltid är överens om hur. Vi har en välskött kommun med stabila förutsättningar och med bra verksamhet men också med stora utmaningar framför oss. Det är oerhört stimulerande att få vara med på Piteå kommuns resa in i framtiden.
Men det är också tufft att vara politiker. Resurserna minskar... Prioriteringar ska göras... Människor blir besvikna... Man kan inte alltid vara alla till lags... Man blir utskälld... Nerskriven i media... Missförstådd... Felaktigt citerad... Och ibland till och med baktalad av sina egna. Politiken och politikernas beslut ska granskas och ifrågasättas, det är en självklarhet i ett demokratiskt samhälle, men elakheter och misskrediteringar utan grund har jag svårt att acceptera och förstå.
De gånger jag själv tyckt att det varit riktigt jävligt har jag följt ett av Mona Sahlins motton. Och det är att titta mig själv i spegeln och ställa frågorna: Är det värt det? Har jag kul?
Hittills har jag kunnat svara Ja på båda frågorna. Därför att det positiva överväger, lusten och engagemanget för att bygga samhälle är större än frustrationen över belackarnas illvilja. Drömmen om ett solidariskt, jämlikt och rättvist samhälle är så stark och viktig att den står över det mesta. Vi är många som delar den drömmen, vi är många som har engagemanget, vi är många som vill vara med och påverka samhällsutvecklingen. Jag kan bara hoppas att vi är många som också tycker att det är värt det.