Är barnfattigdom också en synvilla?
UTSATTHET Den tiondel av svenskarna som tjänar mest har fått lika mycket i inkomstförstärkningar som sextio procent av den svenska befolkningen fått dela på. Detta gör att klyftorna växer i vårt land. Vart sjunde barn i Sverige lever i dag i familjer som befinner sig under fattigdomsstrecket. Är det priset vi får betala för de skattesänkningar som nu genomförts och som framför allt gynnat de rika?
För många barn i familjer som lever i fattigdom är skolmaten oerhört viktig, och för många det enda lagade målet under dagen. Personerna på bilden har inget samband med artikeln.
Foto: Jan Collsiöö
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tänk dig att du går in i ett klassrum i den genomsnittliga skolan i en stad i Sverige. Du möter tjugoen barn. Barn som inte fått välja till vilka ekonomiska förutsättningar de skulle födas. De lever i familjer där de förhoppningsvis är älskade av sina föräldrar. Föräldrar som gör allt för att deras barn ska få bästa tänkbara förutsättningar i livet. Det är barn med förväntningar på livet, med nyfikenhet på det livet ger. Barn som inget annat vill än att få upptäcka vad livet ger. Det är barn som vill ingå i en gemenskap, i ett sammanhang där de kan dela sina fritidsintressen med kompisarna. Det är barn som är precis som barn är. Men tänk dig då att tre av dessa barn lever i fattigdom. En fattigdom som begränsar, stänger ute och minskar möjligheterna för dessa barn att förverkliga sina livsval.
Så är verkligheten i dag. Så var den också under den socialdemokratiska regeringen. Men barnen var färre, och regeringen gjorde något för att motverka barnfattigdomen.
Det är tre barn i en klass på tjugoen. Det är tvåhundratusen barn i Sverige som får uppleva barnfattigdomens effekter i form av förtvivlade föräldrar som inte kan ge sina barn de förutsättningar i livet som man vill ge dem. Det är barn som försöker skydda sina föräldrar från dessa misslyckanden genom att vara curlingbarn som ljuger för omgivningen för att inte visa hur verkligheten ser ut, som inte talar om för föräldrarna vad man behöver för att kunna delta i aktiviteter på skolan och på fritiden.
Barnfattigdomen började öka redan år 2004-2005. Regeringen beslutade då om den så kallade "barnmiljarden" för att förbättra situationen för de mest utsatta. Man höjde underhållsstödet, förbättrade bostadsbidraget och inrättade ett nytt barntillägg för studerande. De rödgröna partierna vill fortsätta på den vägen och föreslår förutom höjningar av underhållstödet till ensamstående också höjda flerbarnstillägg och höjda tilläggsbidrag för studenter. Lika viktigt är högre ersättningar vid sjukdom och arbetslöshet eftersom mycket av barnfattigdom är kopplat till att föräldrarna blivit sjuka eller arbetslösa. Kravet på heltider är en annan del av fattigdomsbekämpningen. Då kan fler klara sin egen försörjning.
Men dagens moderater ser inte samma problem som de rödgröna gör. Krister Hammarbergh, moderat riksdagsman från Luleå sade i Norrbottens-Kuriren den 20 augusti följande: "Det är inte så att barnfattigdomen i Sverige innebär att barn inte har kläder eller att barn inte kan äta sig mätta. Snarare är det så att det blir ett spel mindre." Uppenbarligen är barnfattigdomen också en synvilla. Något man inte behöver bry sig om.