Budskapet var att inga apotek skulle läggas ned. Tvärtom skulle det öppnas massor av nya apotek där det tidigare inte funnits några.
Det blev fler apotek. Men inte på orter där det förut inte funnits några. Det blev snarare så att det i välbesökta köpcentrum där det tidigare fanns ett apotek finns det nu två stycken från konkurrerande kedjor. Och om en medicin saknas på det ena kan de inte upplysa om den finns på det andra för de är konkurrenter.
Det har endast öppnat två privata apotek på orter där det tidigare inte fanns något apotek. Och tidigare i år lade det första privatiserade, tidigare statliga apoteket ned i den lilla orten Lima i Dalarna.
Under de första tre åren efter utförsäljningarna av statliga apotek fick de nya ägarna inte lägga ner några apotek i glesbygden. Den tiden är nu förbi och de nya ägarna är fria att lägga ned de apotek de inte tycker har tillräckligt höga vinstmarginaler.
Enligt en undersökning i SvD Näringsliv finns det ytterligare 25 apotek i glesbygden som har lika lågt kundunderlag som apoteket i Lima och därför är i den direkta riskzonen för att läggas ned. Bland orterna finns Vittangi i Norrbotten och Jörn, Burträsk, Dorotea, och Sorsele i Västerbotten.
Om närmaste apotek lades ned skulle restiden till apoteket för över 30 000 invånare i Västerbotten och Norrbotten öka med en halvtimme.
För att kontra en förestående apoteksdöd i glesbygden har den borgerliga regeringen infört ett särskilt stöd för apotek i glesbygd, och de stora privata apotekskedjorna vill ha ytterligare ersättning från staten för att fortsätta driva apotek där lönsamheten är låg.
Avregleringen och utförsäljningen av apoteken har inte varit gratis för svenska skattebetalare.
När den moderatledda regeringen avreglerade och sålde ut apoteken höjde man också den så kallade handelsmarginalen som reglerar ersättningen till apoteken för försäljning av receptbelagd medicin med nästan en halv miljard kronor om året. Det gjorde man för att det skulle bli mer attraktivt för de potentiella apoteksägarna att driva apotek.
Eftersom vi har ett högkostnadsskydd som garanterar att vi inte betalar hur mycket som helst ur egen ficka för den medicin vi behöver blev kostnaden i stället högre för skattebetalarna som kollektiv.
Det är vi som får betala för vad som framför allt var en ideologiskt driven försäljning. Apoteken avreglerades och såldes ut av den enkla anledningen att borgerliga politiker inte tycker att staten ska driva apotek. Det hade ingenting med en förbättring av apoteksväsendet att göra.
Innan avregleringen hade Sverige ett av världens effektivaste system för att hantera och sälja medicin, och priserna var bland de lägsta i Europa. Lönsamma apotek i tätorter subventionerade mindre lönsamma apotek i glesbygd. Det var ett sätt att få hela Sverige att leva.
Nu har apoteken blivit dyrare för oss som skattebetalare. Men de lönsamma apoteken subventionerar inte längre olönsamma apotek. För nu tillåts ett oligopol av ett fåtal stora apoteksbolag leka marknad med våra skattepengar. Och på marknader subventionerar man inte det som inte är lönsamt. I stället får skattebetalarna skjuta till pengar om de ska överleva.
Det finns något sjukligt i att se på samhällelig infrastruktur på det här sättet, att varje enskildhet ska bära sig ekonomiskt på egen hand snarare än att vara viktiga delar av en helhet. All verksamhet kan inte direkt betala sina egna kostnader, men de kan fortfarande vara centrala för att andra delar av samhället fungerar som de ska.
Men det förutsätter också att det inte är möjligt för profitintressen att plocka russinen ur kakan, och lämna smulorna till det allmänna som ska subventionera det som inte är lönsamt med skattepengar. Tidigare kunde de lönsamma apoteken betala för de olönsamma. I dag försvinner profiten från de lönsamma apoteken till ljusskygga skatteparadis i stället.
Samhället måste ta ansvar för att det som faktiskt till största delen är gemensamt finansierade nyttigheter också fördelas på ett rimligt sätt bland medborgarna. Det kan inte vara så att skatteintäkter från glesbygdens invånare ska användas för att subventionera apoteksbolag som överetablerar sig i storstäderna, samtidigt som apoteken läggs ned i glesbygden.