Äntligen röda friska fläktar i Europa
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men visst har det funnits undantag. I Norge lyckades regeringen Stoltenberg bli omvald, även om det i ärlighetens namn till viss del berodde på en rad ordentliga självmål på den borgerliga sidan. Även det grekiska socialistpartiet Pasok lyckades återvinna regeringsmakten vid höstens parlamentsval efter att den borgerliga regeringen där misslyckats totalt med den ekonomiska politiken. Isländska Jóhanna Sigurðardóttir lyckades sy ihop en rödgrön koalition som kunde ta makten efter att den isländska regeringen fullständigt havererat som direkt effekt av dess katastrofala hanteringar av finanskrisens följder. Men alla dessa vänsterframgångar har känts som marginella sett till Europa som helhet.
Men nu känns det helt plötsligt som om vinden håller på att kantra vänsterut ordentligt i europeisk politik. Det måste ge råg i ryggen åt Mona Sahlin och de svenska Socialdemokraterna också. Det visar att tankarna på ett mer rättvist och hållbart samhälle ligger rätt i tiden, oavsett hur mycket den moderatledda borgerligheten vill håna oss för vår politik.
I Frankrike led den franske högerledaren Nicolas Sarkozy ett svidande nederlag i de franska regionvalen. Hans högerparti lyckades bara ta hem segern i en enda region medan den rödröna koalitionen, som socialisterna format tillsammans med De Gröna och kommunisterna, lyckades erövra samtliga andra regioner. Detta är ett svidande dåligt betyg för Sarkozys högerpolitik och det franska folket har med all önskvärd tydlighet visat att man vill att Frankrike ska välja en helt annan väg.
I Tyskland riskerar Angela Merkel att gå samma nesa till mötes. Om en månad hålls nämligen delstatsval i Nordrhein-Westfalen, en delstat som nu styrs av kristdemokraterna och liberalerna det vill säga samma koalition som Angela Merkel leder på nationell nivå. I dagsläget pekar allt på att det blir ett rödgrönt maktskifte i delstaten och detta vore inte bara ett negativt betyg på Merkels nationella politik, utan också ett valresultat som får direkt utslag på tysk nationell politik då detta skulle innebära att Merkel skulle förlora majoriteten i den ena av Förbundsdagens kamrar, Förbundsrådet. Detta är visserligen den av de tyska kamrarna som har minst makt, men på en rad viktiga områden måste förslag godkännas av båda kamrarna. När Gerhard Schröder på ett liknande sätt förlorade majoriteten i Förbundsrådet så började hans väg utför. Därför är oron stor bland de tyska kristdemokraterna.
Starka rödgröna vindar i Europa skulle stärka de rödgröna även i Sverige. Medgång föder medgång. Men framförallt visar de rödgröna vindarna i Europa att Sverige är rätt ute, och att de rödgröna tankarna om framtidens samhälle tilltalar européerna. Det känns tryggt att veta att rödgrön politik inte är ett svenskt experiment såsom Fredrik Reinfeldt försöker utmåla det som. Nej, de rödgröna vindarna i Europa visar att detta är en rörelse som växer sig allt starkare i det nu allför blåa Europa, och att denna rörelse också har svar på morgondagens utmaningar, även i Sverige.