Det är nog många som funderar vad som händer på finansmarknaden dessa dagar. De flesta människor på vår lilla planet berörs på ett eller annat sätt av hur den så kallade marknaden agerar.
En del förlorar sina jobb, andra oroar sig för sina huslån och i fattiga länder ser man priserna på matråvaror bli oöverstigliga. I Grekland och Italien är folk ursinniga på sina politiker, för att de nu måste genomföra åtstramningspaket för att lugna den halvstarriga marknadens oro. I Tyskland tycker vissa att man borde låta Grekland gå i konkurs.
Vad händer om ett land går i konkurs? Jag vet inte, men någon fordringsägare till bank kanske får Aten? I USA är man i princip ganska fast i två omöjliga lägen, president Obama kan inte höja skatterna och öka intäkterna, och att låna pengar till stora infrastruktursatsningar i landet minskar ju inte direkt den gigantiska statsskulden i landet. Det är som en tornado av oreda och oro grasserar i stora delar av världen och då drabbas vi alla.
Jag blir väldigt orolig för sakernas tillstånd och politikens kraftlöshet i att faktiskt våga ifrågasätta och göra något åt den heliga marknaden som blivit vår nya religion. Vad skall en marknad vara bra för? Vad är substantiella värden kontra ren girig spekulation i fiktiva värden? Vad skapar värden och för vem finns marknaden till för?
Tidigare finanskriser och så kallande finansbubblor borde ha lärt oss något, men så verkar inte vara fallet. Utan ju snabbare desto bättre och nu verkar dessutom börsmäklarnas tid vara över. Dagens melodi är robothandel där superkraftfulla datorer med sina program sekundsnabbt agerar på marknaden. Är det bra? Och i så fall för vem? Vad händer när tusentals datorer kappkör sina program i nätverk för att göra det största klippet?
Om vi i dag tycker marknaden verkar hispig är det nog ingenting mot vad framtiden har att erbjuda. Förtroendevalda i olika länder och speciellt vi socialdemokrater måste på en internationell nivå se över hur vi att marknaden skall tjäna folk, länder och företag. Det första vi måste våga prata om och hitta nya modeller är att våga gå från snabbhet och kortsiktighet till långsammare system och med långsiktighet. Det andra jag tror man bör ha en mycket djup och fundamental diskussion om är vad som är reella värden och hur dessa förändras över tid.
Jag är ingen finansekonom, men något som känns i roten av hjärtat är "att något är sjuk i det Danska konungariket", som Shakespeare skrev.