Det råder ingen tvekan om att det ekonomiska läget i Arjeplogs kommun varit minst sagt besvärligt. Det har säkerligen satt sin prägel på budgetarbetet också. Det har nog varit så långt från en dans på rosor som man kan komma. Men när man betraktar den politiska beslutsprocessen på håll finns det en del saker som får en att höja på ögonbrynen. Det mest anmärkningsvärda är oppositionens agerande.
Enligt vad man kunnat läsa i rapporteringen från budgetprocessen så har oppositionen i Arjeplog, bestående av Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, valt att inte delta i det politiska beslutsfattandet kring 2012 års budget. Man har varken i kommunstyrelsen eller i kommunfullmäktige lagt några som helst egna förslag kring den kommande budgeten och har inte heller deltagit i beslut kring budgeten. I en protokollsanteckning har man förklarat detta med att Socialdemokraterna agerat maktfullkomligt under budgetarbetet, samt att siffror ändrats under processens gång samt att det saknats konsekvensanalyser över budgetens effekter. Oppositionens upplevelse av hur processen fungerat går inget att säga om. En upplevelse är subjektiv, och den äger man själv.
Det finns däremot all anledning att ifrågasätta oppositionens agerande när det gäller den politiska hanteringen av frågan. När oppositionen valde att inte lägga några förslag vid kommunstyrelsens sammanträde trodde man att detta handlade om strategiskt tänkande. De ville nog inte visa upp sina starkaste kort förrän vid behandlingen i kommunfullmäktige. Men när oppositionen sedan agerar på samma sätt i fullmäktige börjar frågetecknen hopa sig. Inga förslag där heller, och inte heller röstade man mot den socialdemokratiska budgeten. Man tog inte ställning på något sätt.
Frågan är om oppositionspolitikerna i Arjeplog uppfyller det uppdrag de fått av de väljare i Arjeplog som röstat på dem. Att låta sig väljas till ett politiskt förtroendeuppdrag handlar nämligen om att åta sig ett uppdrag som utgår från väljarna. Ett uppdrag som består i att göra sitt bästa för att få igenom den politik som man gått till val på.
Kan man säga att man uppfyller uppdraget från väljarna genom att sitta tyst och varken säga bu eller bä. Är det att göra sitt yttersta för att förverkliga den politik man gått till val på? Försöker man då påverka politiken i någon riktning eller väljer man att ställa sig vid sidan om och inte bry sig?
Ställer man allt på sin yttersta spets måste frågan bli om man uppfyller det ansvar man tagit på sig när man lät sig väljas?
Nästa fråga blir hur man från oppositionens sida kommer att agera i ekonomiska frågor ute i de olika nämnderna och styrelserna. I konsekvensens namn borde man avstå från att delta i alla ekonomiska beslut under det kommande året. När man varken sagt bu eller bä till budgetramarna i kommunfullmäktige måste det bli svårt att ha någon åsikt när de ska omsättas till verklighet heller.
Oppositionen i Arjeplog har inte tagit sitt ansvar som förtroendevalda politiker. Ansvarstagande hade varit att lägga egna förslag som man tror på, även om man varit säkra på att bli nedröstade av den majoritet man upplever som så maktfullkomlig. Då hade man visat att man hade en egen politik som man velat genomföra. Nu har man inte ens kritiserat innehållet i S-budgeten. Man har bara kritiserat processen.
Nu blir effekten i stället att man funderar över vad syftet varit med alla de möten som de sutttit med på, och för vilka de kvitterat ut arvoden, när man sedan inte tar det ansvar som följer med det politiska förtroendeuppdraget. Är tanken att man ska få arvode för att sitta på åskådarplats.
Var och en i oppositionen bör verkligen ta sig en fundera på frågan: Uppfyller jag mitt uppdrag genom att agera så här? Det om något är en samvetsfråga.