När bilderna på de jublande folkmassorna på Tahrirtorget i Kairo kablades ut över världen efter beskedet om president Hosni Mubaraks avgång i fredags gick tankarna osökt till bilderna av en lika jublande glad folkmassa som en gråkall novembernatt skrev historia i Berlin när Berlinmuren bokstavligen började plockas ner bit för bit. Händelserna vid murens fall kom att förändra såväl den europeiska politiken som det internationella säkerhetsläget, men framför allt fungerade detta som en katalysator för den demokratiseringsvåg som sköljde över Östeuropa. Mubarakregimens fall på Tahrirtorget kan komma att få lika långtgående konsekvenser för situationen i arabvärlden.
Det folkliga uppror vi sett i Egypten var redan det en fortsättning på händelserna i Tunisien, och vi har under veckoslutet kunnat se spirande folkliga protester i Algeriet. När den lilla människan ser vad som var möjligt att uppnå i Egypten väcks ett nytt hopp. Man ser att man kan åstadkomma förändring genom att sluta sig samman och stå upp emot makthavarna, och det ger inspiration och näring åt frihetsdrömmarna.
Att bygga en demokrati är ingen lätt process. Det räcker inte med att störta en president för att en ny demokrati ska växa fram. Det är nu det verkliga arbetet med att bygga landets nya styrelseskick börjar, och i detta behöver landets nya regim allt stöd de kan få. Annars är risken stor att en störtad diktatur endast ersätts med en ny diktatur i annan klädnad.
Enligt tv-kanalen Al Arabiya ska nu De väpnade styrkornas högsta råd avsätta regeringen, upphäva parlamentet och styra landet genom chefen för högsta konstitutionella domstolen till dess att demokratiska och fria val har hållits. För att landet ska kunna säkra ett demokratiskt styre behöver en ny konstitution utarbetas. Detta arbete måste inledas omgående, och ta sin utgångspunkt i att hitta formerna för ett styrelseskick som förenar demokratiska principer med egyptisk tradition. Det är inte så enkelt att man kan applicera västerländska demokratimodeller rakt av, utan egyptierna måste hitta fram till sin egen modell. Vägen fram till demokrati i Egypten kommer därför att vara både lång och krokig, och målet verklig demokrati ligger fortfarande långt borta.
När glädjeruset så småningom lägger sig och vardagen infinner sig igen börjar den verkliga demokratikampen för det egyptiska folket. De väpnade styrkornas råd är en del av den gamla makteliten, och drivkraften till fortsatt förändring måste fortfarande komma från de folkmassor som demonstrerade på Tahrirtorget. Kampen tog inte sitt slut i och med fredagens händelser. Det var där det verkliga startskottet gick.