Våld mot kvinnor är ett ytterst allvarligt samhällsproblem. I Sverige utsätts uppskattningsvis tjugofem tusen kvinnor för misshandel varje år, och sexualbrotten har dessvärre dessutom ökat kraftigt under den senaste tioårsperioden. Ungefär 16 kvinnor om året mister sina liv efter att ha misshandlas av en närstående man. Den anmälda misshandeln mot kvinnor har ökat med 34 procent de senaste tio åren, till strax under tjugosjutusen anmälningar år 2007. Största delen av våld mot kvinnor sker i hemmet och utövas av en man som kvinnan har eller har haft en relation till. Den verkliga omfattningen av mäns våld mot kvinnor i nära relationer är svåra att bedöma då mörkertalet är mycket stort.
Våld i nära relationer kan ta sig olika uttryck och utövas i form av olika typer av maktövergrepp, vilka till exempel kan vara av fysisk, psykisk, sexuell och/eller ekonomisk karaktär. Mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för strukturell ojämlikhet och bristande jämställdhet i samhället, och för vilseledande föreställningar och normer utifrån kön. Allvaret i övergreppen förstärks av det faktum att våldet i de allra flesta fall utövas i hemmet, en plats som förväntas vara en trygg borg, och till detta kommer att de inblandade har en nära relation till varandra. Detta gör att övergreppen antar en djupare dimension än vad exempelvis gäller oprovocerade våldsbrott där förövaren är okänd för offret.
Våld i nära relationer påverkar hela livssituationen för den som drabbas och utövas i många fall på ett sätt som leder till att våldet normaliseras i relationen. Mannens våld mot kvinnan växer fram gradvis tills det blir en normal del av vardagen. Mannen är ofta mycket uppvaktande och kärleksfull i men övergår efter en tid till kontroll. Mannen är ofta svartsjuk och vill inte längre att kvinnan ska umgås med vänner eller familj, eller ha egna fritidsintressen. Detta leder till isolering. Ofta börjar mannen också kritisera kvinnan och allt hon gör, vilket leder till psykisk nedbrytning och dålig självkänsla.
Övergreppen i form av upprepat våld i förening med isolering, och växling mellan våld och värme, i kombination med den nära relationen mellan offer och gärningsman gör att kvinnan successivt flyttar sina gränser för vad som kan accepteras i ett förhållande, och denna form av normaliseringsprocess gör det allt svårare för kvinnan att ta sig ur det destruktiva förhållande paret lever i.
Det är därför som samhällets stöd till de våldsutsatta kvinnorna är så centralt och måste förstärkas. Kvinnor måste få sådant stöd att de får kraft att lämna våldsverkaren. Samtidigt måste insatser mot de våldsutövande männen också intensifieras. Dessa måste få hjälp att sluta slå.
Varje misshandlad kvinna är ett misslyckande för samhället, och varje kvinna som mister livet efter att ha misshandlats av en närstående är en skamfläck för vårt svenska samhälle.