Änkans sista mynt
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Alla lade de pengar i kistan framför mannen och mannen betraktar dem eftertänksamt. En del av dem lade mycket pengar i kistan. Riktigt mycket pengar. Det var framförallt det trendiga inneparet och det gamla, rika paret. De övriga gav mindre och änkan gav riktigt litet. Hon släppte stilla ner lite växelpengar i kistan innan hon sakta gick iväg.
Denna scen kunde ha utspelat sig på vilket torg som helst, var som helst i vårt land. Människor som går förbi tiggaren och skänker en slant. Kanske av solidaritet och medkänsla, kanske av dåligt samvete. Men scenen känner vi igen och vi känner också igen oss i situationen. Men hur långt sträcker sig solidariteten egentligen och vem är mer solidarisk än andra.
Den diskussionen kommer ofta upp i olika sammanhang och i den dagsaktuella politiken kopplas dessa frågor till skatter och fördelningspolitik.
Jag fick häromdagen en kommentar till en av mina ledare som handlade om verklig frihet kontra valfrihet och jag ska ta mig friheten att citera det Johan skrev: " Frågan om frihet och hur den definieras av högern och vänstern är en riktig klassiker. Du använder dig av det "positiva" frihetsbegreppet medan högern (åtminstone den liberala falangen) använder det "negativa". Positiv frihet" innebär i korthet att man är fri om man har möjlighet att uppfylla sina egna önskemål. Om man har låg inkomst kan man inte konsumera på samma sätt som om man har hög inkomst och är alltså mindre "fri".
"Negativ frihet" innebär frihet från andra människors tvång. Vänsterns "frihet" ligger närmare min definition av "möjlighet" eller "trygghet". För högern handlar det om att själv ha kontrollen över sitt liv. Problemet med vänsterns definition av frihet är att frihet för den ene innebär begränsad frihet för den andre." Den slutsats man kan dra av Johans resonemang är att solidaritet inte är något självklart. För vissa är det bra så länge det inte inkräktar på den egna friheten att göra vad jag vill av mina pengar.
I fortsättningen på berättelsen ovan säger mannen till människorna runtomkring sig: "Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på." Det mannen menade att hon var den enda riktigt solidariska i skaran av människor som lade ner pengar i kistan för hon var beredd att dela med sig av allt hon ägde.
Hur ser då solidariteten ut idag? Är vi beredda att omfördela för att göra världen mer rättvis. Eller ska vi hylla det negativa frihetsbegreppet där inget ska få inkräkta på min frihet om jag inte i nåd tillåter detta. Är vi som änkan som är beredda att dela med oss för att alla ska få det bättre eller är vi egentligen som det trendiga inneparet eller det rika paret att vi ger så länge det inte svider för oss själva.