LEDARE: "Andras fel" tvingar dem gå

Handelsminister Maria Borelius och kultur- och idrottsminister Cecilia Stegö Chilò sägs båda ha varit ministrar som Carl Bildt krävde att få med i regeringen för att ställa upp som utrikesminister. Nyliberaler alla tre, med en extrem tilltro till marknadens saliggörande krafter där tillgång och efterfrågan fixar allt och politiska styrmedel i princip är en styggelse. Utom ibland. Dit hör sänkta arbetsgivaravgifter, uppluckrad arbetsrätt, sänkt a-kassa, sänkt sjukersättning, skattesubventionerad städhjälp.

Såväl Maria Borelius som Cecilia Stegö Chilòs ministerkarriärer blev rekordkorta. Båda känner sig tvingade att avgå. Dock säger ingen av dem att de avgår därför att deras handlande gör dem olämpliga att sitta i Sveriges regering. Man ska kunna hålla sig med svart arbetskraft, trots miljoninkomster, smita undan skatter och avgifter, trotsa
lagar och regler och ända regera över folket och landet.

Båda två skyller på andra. Det är andras fel att de måste gå. Maria
Borelius avgick därför att hennes
familj led av att hon granskades så hårt av journalisterna. Hade det bara gällt henne personligen skulle hon ha suttit kvar. Cecilia Stegö
Chilò skyller på Radiotjänst och dess vd Lars Lindberg som tog sig för att polisanmäla henne.

Kan de här ministrarna lyfta 1,1 miljoner kronor i avgångsvederlag från riksdagen överskrids de mest lågt satta gränserna för anständighet. Det är illa nog att före detta miljöministern Lena Sommestad tar ut hela avgångsvederlaget, trots att hon tycks ha en lärartjänst att falla tillbaka på.

Sommestad har varit miljöminister i fyra år, men summan är ändå oskäligt hög. 1,1 miljoner kronor motsvarar för många flera års sammanlagda inkomst. Att den summan skulle kunna tillfalla
ministrar som bara innehaft sitt uppdrag i en dryg vecka är orimligt.

Ledare: "Andras fel" tvingar dem gå