Anders Borg i Ulvskogs roll
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Triangulering kallas det på politiska. Statsvetaren Tommy Möller beskriver begreppet så här: "Trianguleringsstrategin handlar om att i centrala frågor - där den egna politiken är mindre uppskattad än motståndarens - närma sig motståndaren och inta en "tredje ståndpunkt" mellan den som motståndaren har och den man tidigare själv intagit."
Anders Borg vill inte bara framstå som en ny Sträng. Han har också plockat upp Marita Ulvskogs röda mantel. Skäller på bankernas och företagens bonussystem och aktieutdelningar. Mona Sahlin och Lars Ohly rider upp vid hans sida och eldar på med ytterligare kritik. Utmärkt att socialdemokraternas partiledare ger Borg sitt stöd i detta viktiga ärende. Motsatsen förekom aldrig; den att Reinfeldt stödde socialdemokrater när de kritiserade samma system.
I ärlighetens namn har kritiken från socialdemokraterna inte varit särskilt hård. Att utdela den från vänster är inte så lätt, eftersom den genast återremitteras som avundsjuka, sovjetstatsideologi och konfiskationsfasoner. Marita Ulvskog gjorde tappra försök och fick då alltid försvara sig mot frågor och anklagelser om att hon närde diktatoriska drömmar om ett samhälle där staten styrde över hur privata näringslivet använde sina pengar.
Det är berömvärt att EU, i finanskrisens spår och sår, gör ett allvarligt försök att reglera systemet med rörliga ersättningar. Försök. Cheferna i de fyra svenska storbankerna kan i alla fall andas lugnt än så länge och se fram emot fyra miljarder kronor i bonusar. Inte är det så illa ett krisår som detta med stora vinsttapp och nödhjälp från svenska folkets samlade skatter. Skallet från Borg har fått genomslag i media, men inte i bankernas styrelserum.
Bankernas och storföretagens aktieägare, där bonustopparna också återfinns, blir inte heller de lottlösa. Utdelningar på 100 miljarder kronor är att vänta. Bolagen har också råd med höjda vd-löner och styrelsearvoden. Arbetare och lägre tjänstemän ska nöja sig med lönestopp och nollavtal. Någon måste ju ta sitt ansvar.
Anders Borg gör ett gott partipolitiskt arbete när han kritiserar bonusar och aktieutdelningar. Agerandet väcker sympatier hos väljarkåren, samtidigt som det är helt riskfritt eftersom han inte gör några utfästelser som måste infrias och finansieras. Bonus har under hans tid vid makten återinförts i statliga bolag och vd-lönerna har tillåtits skena. Populism kallas det Borg ägnar sig åt, men populism kan för all del behövas som blåslampa. I mediabruset kring finansen drunknar dessvärre allvarliga rapporter om att den svenska välfärdsmodellen är på väg att gå i kvav. Sjuka sparkas ut ur försäkringen, socialbidragstagarna blir allt fler, arbetslösheten stiger, allt färre får a-kassa och av dem som får a-kassa är det bara en av tio som verkligen får ut det dom har rätt till - 80 procent av förlorad inkomst.
Fredrik Reinfeldt vill inte bli någon ny Tage Erlander. Anders Borg vill inte bli någon ny Gunnar Sträng. Politiskt sett. Det är bara deras tid vid makten de är ute efter.