På den autonoma halvön Krim, där ryska flottan har en stor bas, har tungt beväpnade milisgrupper ockuperat delstatsparlamentet och två flygplatser, och en ryskvänlig provinsregering installerats. Den nyinstallerade ukrainske flottchefen gick nyligen över till den proryska sidan i Krim och svor trohet mot den ryskvänliga provinsregeringen. Ryskt flyg ska, enligt den ukrainske försvarsministern, under natten mot måndagen ha kränkt ukrainskt luftrum. Det ryska gasbolaget Gazprom hotar med att höja priset för de ryska gasleveranserna till Ukraina.
Krisen i Ukraina blir allt allvarligare och har utvecklats till den potentiellt farligaste händelsen i vårt närområde sedan Sovjetunionen kollapsade 1991. Det ryska vapenskramlet påminner om det kalla krigets tid. Den ryske presidenten har genom sin begäran hos parlamentet att få tillstånd till att intervenera i Ukraina verkligen sett till att den ryska björnen vaknat ur sin dvala. Situationen är skrämmande och synnerligen allvarlig.
President Putin försvarar den ryska inblandningen i Ukraina med att han försvarar de etniska ryssarnas intressen. De etniska ryssarna är förvisso i majoritet på Krimhalvön, men där finns också ukrainare och krimtatarer. Speciellt krimtatarerna är oroliga för ett stärkt inflytande i Ukraina då folkgruppen följdes av Stalin, och nu är livrädda för att på nytt hamna under ryskt styre. Men intresset för ett ryskt styre är inte något som alla inom den etniskt ryska gruppen är eniga om.
I grunden handlar Rysslands agerande om att bevara Rysslands maktställning i regionen. På Krimhalvön har Ryssland nämligen sin Svartahavsflotta stationerad. I förlängningen handlar krisen också om en geopolitisk dragkamp mellan öst och väst. När den tidigare ryskvänliga regeringen i Ukraina stoppade undertecknandet av associationsavtalet mellan Ukraina och EU blev detta den utlösande faktorn som slutligen ledde fram till att president Janukovytj föll.
Att Ukraina har en särställning hos stora delar av den ryska befolkningen beror på ländernas gemensamma historia. Det medeltida riket Rus, som är föregångaren till både Ryssland och Ukraina, grundades nämligen i Kiev. Under flera århundraden var större delen av dagens Ukraina en del av Tsarryssland. De ukrainska städerna kunde närmast beskrivas som förryskade öar i hav av ukrainsk landsbygd, och ukrainarna kallades av ryssarna för ”lillryssar”. Under hela Sovjettiden fortsatte förryskningen av Ukraina.
De storryska drömmar som President Putin bär på förutsätter ett Ukraina som står Ryssland fortsatt nära. Skulle en av grundpelarna i det medeltida Rus svika blir den storryska drömmen närmast en mardröm för de ryska ledarna.
Det är således ytterst frestande för Putin & Co att ta till hårda nypor gentemot Ukraina för att få landet att rätta in sig i ledet. Därför måste omvärlden tydligt klargöra för Ryssland att en inblandning i Ukraina, och en militär intervention i någon form, aldrig kan accepteras och att ett ryskt agerande som strider mot folkrätten kommer att få långtgående konsekvenser.
Samtidigt som EU och omvärlden i övrigt måste gå i clinch med president Putin så måste man samtidigt nå något slags samförstånd kring hur båda sidor ska samarbeta med Ukraina i framtiden. Det är nämligen inte så enkelt att det för Ukraina och ukrainarna handlar om att välja endera öst eller väst. Ukraina befinner sig nämligen i en situation där man behöver både EU och Ryssland. Det kräver mer av fingertoppskänslig diplomati, väl utvecklad pragmatism, enighet och krafttag än vad EU hittills förmått uppvisa.
Att FN skickar vice generalsekreterare Jan Eliasson till Ukraina för att ta fram en plan för hur man ska kunna lugna ner läget är ett steg framåt. Eliasson är en erkänt duktig diplomat med en synnerligen god förmåga att få tillstånd dialog i pressade lägen. Det kan verkligen behövas när den ryska björnen skramlar med hela sin vapenarsenal mot Ukraina.