I senaste numret av Aktuellt i politiken kan man läsa om Elisabeth som arbetar på en stor livsmedelsbutik i södra Sverige. Hon har ett anställningskontrakt som innebär en tillsvidareanställning som omfattar sex timmar per vecka. I övrigt får hon hålla tillgodo med de timmar som arbetsgivaren erbjuder när han har behov av ytterligare personal.
Elisabeth är inte ensam om sin situation. Bara på den livsmedelsbutik där hon jobbar sitter 30 av 120 anställda i samma sits som Elisabeth. När arbetsgivaren ringer och erbjuder mer timmar gäller det att vara redo och stå beredd att hopp in. Beskedet kan komma med alltifrån två veckors framförhållning till att arbetsgivaren ringer en timme innan Elisabeth ska vara på plats.
Att liksom Elisabeth ha en otrygg anställning innebär att hela livet påverkas. Det går inte att planera i förväg eftersom du inte vet om du har jobb eller inte. Jobberbjudandena går alltid först, även om du hunnit planera in något annat på en ledig dag. Tackar du nej till ett pass vet du aldrig när arbetsgivaren ringer igen. Att inte heller veta hur mycket man får jobba från månad till månad, och därmed inte heller veta vad lönen blir, är ett orosmoment för Elisabeth. För trots att hon oftast får jobba ungefär lika mycket så kan hon inte ta det för givet och inte heller räkna med att lönen blir ungefär lika stor som förra månaden.
Elisabeths situation är på intet sätt unik. Antalet anställda med otrygga anställningar fortsätter att öka. Detta gäller numera även för kommuner och landsting. Den positiva trenden med sjunkande andel otrygga visstidsanställningar som vi sett under 2000-talets början, som en följd av en medveten strävan att öka antalet tillsvidareanställningar, bröts tyvärr mellan åren 2009 och 2010. Då ökade antalet otrygga anställningar inom kommunsektorn med sju procent samtidigt som antalet tillsvidareanställda minskade.
Situationen med ökande andel otrygga visstidsanställningar på den svenska arbetsmarknaden gör att unga, kvinnor och människor med invandrarbakgrund riskerar att fastna i långvariga otrygga anställningar. Att tidsbegränsade anställningar skulle vara en dörröppnare in på arbetsmarknaden för dessa grupper, som många borgerliga företrädare gör gällande, är att blunda för verkligheten.
De otrygga anställningar riskerar att bli en fälla som du fastnar i. Drömmen om en tillsvidareanställning förblir för alltför många just en dröm, en ouppnåelig dröm.
Forskning utförd vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet visar att de otrygga anställningarna påverkar hälsan negativt. Löntagare med otrygga anställningsformer uppvisar sämre psykisk hälsa än vad tillsvidareanställda gör. Även vid skattningar av den självupplevda hälsan uppvisar de visstidsanställda sämre resultat än de med trygga anställningar. Den främsta orsaken till detta är naturligtvis den oro man känner för att bli av med jobbet.
Sverige har i ett internationellt perspektiv mycket frikostiga regler när det gäller arbetsgivarnas möjligheter att erbjuda otrygga visstidsanställningar. Dessutom är det arbetsrättsliga skyddet för de visstidsanställda mycket svagt, vilket till och med EU-kommissionen kritiserat Sverige för.
Det är dags att avliva myten om den stelbenta svenska arbetsmarknaden och i stället se till att förbättra anställningstryggheten för de stora grupper som idag är utelämnade åt otrygga anställningar. Här måste den fackliga rörelsen och socialdemokratin göra gemensam sak och sätta press på den moderatledda regeringen.